TILL GÖRAN DAHLSTRÖM
JAG ÄR INTE ”SOSSE” MEN JAG KÄNNER ETT BEHOV AV ATT TACKA DEJ FÖR DIN FRAMSYNTHET NÄR DET GÄLLER VÅR KOMMUN.
TROTS ALLT SPOTT O SPE SOM DU FÅR UTSTÅ SÅ HAR DU ÄNDÅ FÖRMÅGAN ATT SE LITE LÄNGRE ÄN NÄSAN RÄCKER.
LOGISTIKCENTRUM-BOSTADSBYGGANDE OCH K-HOLM SOM EN BRA PENDELORT. OMTANKE OM OSS ÄLDRE OCH MYCKET ANNAT SOM DU KÄMPAR FÖR.
JAG KAN BARA ÖNSKA DEJ LYCKA TILL – OCH VEM VET VAR MIN RÖST HAMNAR NÄSTA GÅNG DET ÄR DAGS FÖR VAL.
HÄLSNINGAR FRÅN EN GAMMAL TANT SOM VARIT KATRINEHOLMARE I 65 ÅR/
E. KARLSSON
Vi Katrineholmsbor har verkligen att vara stolta och glada över att ha en kommunstyrelseorförande som dig Göran. Hade fler varit mer som dig så hade förtroendet för kommunpolitiker i detta landet varit mer som det borde vara och landet i helhet hade varit en bättre plats för alla. Här nere på ”marken” bland vanliga kommuninvånare kan jag lova att du har stöd och förtroende.
Jag har bott här i hela mitt 28-åriga liv. Detta är min hembygd och trygghet på jorden. Min mormor, morfar, farmor och farfar ligger alla begravda på kyrkogården. Stora delar av resten av min släkt lite runt omkring.
Är 3-barns mamma till två tvillingflickor på 2 år och en flicka på 4. Är ensamstående och har en historia av psykisk ohälsa som jag idag är mer eller mindre frisk ifrån men som fortfarande finns där och kan spöka ibland.
Det är oroligt i samhällskroppen Göran. Och det är oroligt i synnerhet för Svenskar som inte tillhör den resursstarka delen av befolkningen. När jag växte upp på 80 och 90-talet så kunde man bosätta sig var som helst och vara närmast garanterad en trygg och god boendemiljö. Det fanns inga utanförskapsområden som vi har idag på det sättet överhuvudtaget. Så är det inte längre. När jag växte upp så fanns det inget behov av friskolor eller allmänt skolval ur ett föräldraperspektiv. Man satte barnet på den skolan som låg närmast sin bostad för man var på alla skolor i det närmaste garanterad att barnet skulle få en trygg, bra och god skolmiljö att gå i tillsammans med likasinnande. Punkt slut. Det fanns inga utanförskapsskolor/invandrarskolor. Ingen skolsegregation på det sättet vi har idag. Dom invandrarelever som fanns lite här och där smälta för det mesta in bra bland dom Svenska barnen och det var inga problem att tala om överhuvudtaget. Synen på invandare var annorlunda eftersom invandring var låg och hade ett folkligt stöd. Den skapade ingen stress och oro som idag, tärde inte på det ekonomiska som idag och skapade definitivt inga samhällsförändringar som vi ser idag. Idag är allting annorlunda och det känns som det har gått fort. Alldeles för fort.
Vi ska vara solidariska men solidariteten med andra människor i världen kan och får inte gå ut över den egna befolkningen, det goda samhället som vi gemensamt vill bygga och leva i, löntagarna och välfärdsstaten. Det måste finnas balans och långsiktigt tänkande. Det måste precis som det fanns förr finnas en insikt om att vi som en liten välfärdsstat i utkanten av världen med bara några miljoner invånare varken kan rädda alla världens människor som befinner sig i någon av dom aldrig sinande krigs och oroshärdarna eller alla världens miljarder fattiga genom att förflytta dom hit, utan vi måste hjälpa i första hand genom andra insatser SAMT här på hemmaplan självklart också ta emot en andel människor men inte mer än vi klarar av att ge bostad, som det finns jobb till och som har möjlighet att komma in och bli en del av samhället. Detta var ditt eget parti tillsammans med LO rörarande överens om under större delen av hela 1900-talet. Ni verkade för en sträng men rättvis migrationspolitik. När det blev för mycket asylsökare 1989 och situationen blev ohållbar så drog ni i invandringsbromsen och stoppade. Ni tog ansvar och gjorde det som krävdes i en för landet svår situation även om det måste ha varit ett oerhört tufft och svårt beslut. Något decennium tidigare (om jag inte minns fel) drog ni i arbetskraftsinvandringsbromsen när inte minst LO ansåg att situation då inte var hållbar för arbetstagarna och samhället. Det var det pragmatiska och statsbärande Socialdemokraterna. Jag kan bara tänka på mig hur dagens migrationspolitik måste kännas främmande och konstig för många av er Socialdemokrater som är lite äldre och har varit med ett tag.
Man blir vidare beskymrad ibland Göran när det från kommunpolitikerhåll klagas på att ”Svenska föräldrar” flyttar sina barn från skolor med hög koncentration av invandrare och ”spär på segregationen”. Jag tycker detta är en problematisk och orättvis syn. Man hör ofta att Somaliska föräldrar flyttar till Sverige med sina barn för att få en bättre framtid. Självklart är det så. Ingen anständig människa skulle tycka det är dåligt att en Somalisk förälder vill det bästa för sina barn. Det är den förda ohållbara politiken som folk vänder sig emot och inte invandrarna i sig. Men saken är den Göran att precis som dom Somaliska föräldrarna som tar sina barn till Sverige (och Katrineholm) för att dom vill ge sina barn en bättre framtid så måste även vi Svenska föräldrar i detta nya samhället som växer fram och som vi har att förhålla oss till, vare sig vi vill eller inte, göra vad som är bäst för VÅRA barn. Vi vill såklart ge våra barn den goda tillvaron och dom förutsättningarna som vi växte upp i och med. Vi finns också och allt kan inte handla om saken utifrån invandrarnas och dom nyanländas perspektiv. Mindre resursstarka och utsatta grupper av infödda Svenskar hörs och syns aldrig nu för tiden i den Svenska debatten. Vi har mer eller mindre blivit osynliga. Men vi finns här och vi är många. Och vi är verkligen inga supermänniskor. Precis som för oss som för alla andra föräldrar så är ingenting viktigare än sina egna barns trygghet och välmående.
Tack för din kommentar och att du delar med dig av dina tankar och dina åsikter. Jag vet att du inte är ensam om att fundera i de här banorna. Jag gör vad jag kan för att vi ska klara av den nuvarande och kommande utmaningar på bästa sätt. Skriv gärna mer när du känner för det.