Jan ”Pöla” Persson, Per ”Hoforsarn” Eriksson, Bo ”Oball” Larsson

Ett åldrat juniorlag står det som rubrik, följ den här länken till artikel i Katrineholms-Kuriren, det är bara att hålla med om. Men vilka fantastiska killar, de hade en otrolig ambition att bli bäst. Jag har aldrig i min tränarkarriär i fotboll och bandy drivit några spelare hårdare än de här gubbarna och ej heller instruerat och taktiserat mer.

Det här gänget som är födda 1955-1958 är unika och har också gett mig mina bästa år inom idrotten. De tyckte jag var rätt gammal när jag tränade dem trots att det bara skilde några år, jag är född 1950.

När vi träffades nyligen kändes vi helt jämngamla men de kommer alltid att vara mina juniorer även om jag följde dem upp i A-laget både i fotboll och bandy. Deras meriter framgår av artikeln i KK.

Katrineholms Sportklubb och dess ledare har fostrat mig och hur det gått utan dem vet jag inte men det har gett mig en otrolig styrka som jag inte kunnat få någon annanstans.
Så tack alla ledare och idrottskamrater jag haft genom åren!

I mitt uppdrag som Kommunstyrelsens ordförande i Katrineholm hämtar jag kraft och offensiv från mina år i idrotten. Här gäller också att bygga lag och bli bättre och bättre. Jag bygger mitt ledarskap på Mod, Empati, Uthållighet och Hårt arbete. Det är så jag är fostrad av duktiga ledare inom idrottsrörelsen och då framförallt inom Katrineholms Sportklubb.

Jag hoppas att det jag gett de här nu mera grånande gubbarna har varit så bra att de också genom livet har kunnat stå starka och varit bra förebilder för andra i sin närhet. Idrott är inte bara teknik och taktik utan en demokratisk fostran för resten av livet.

Kom ihåg huvudsaken är inte att vinna men det är fan så mycket bättre än att komma tvåa 🙂