Artikel ur AIK-aren julnummer 2018

Det gnistrar inte om vare sig Katrineholms idrott i allmänhet eller om vårt KAIK för närvarande. Men kommunalrådet Göran Dahlström vill se ljust på framtiden.

Han är uppfödd i det gulaste av hem men han blev KSK-are. Kommunstyrelsens färgstarke ordförande Göran Dahlström har idrotten i blodet sedan koltåldern och många gånger har han fått förklara varför det blev Skogsborg och inte AIK-plan.

– Pappa Nisse och mamma Anna-Lisa var så mycket KAIK-are man kan bli, mina morbröder Olle (Stefans pappa) och Sune Lindeberg likaså. Lika mycket som de älskade sitt AIK, lika mycket hatade de KSK. Det var ju så det var på 1950-talet, säger Göran med ett skratt.

Men familjen Dahlström växte upp på Sörmlandsgatan och det var nära till Skogsborg, KSK:s hemvist.

– Svårare än så var det inte. Jag hamnade med mina kompisar i Sportklubben. Tror att föräldrarna motvilligt accepterade det, även om det förstås måste ha svidit när deras enda barn valde värsta rivalen. De vägrade konsekvent gå på Borgen och de såg inte någon enda match jag spelade i KSK-tröjan, säger ”Dala”.

Göran Dahlström är alltså en genuin idrottskille. Sina ledaregenskaper visade han redan i tonåren. Som aktiv var han som försvarsspelare med om att vinna junior-SM i bandy 1969 och som fotbollsmålvakt representerade han Sörmlands juniorlandskapslag.

Men det var som ledare han gjorde ännu större avtryck. Han har tränat KSK:s A-lag i bandy 1974-76 och 1978-79 – på den tiden rödtröjorna var riktigt bra. Han har även tränat Värmbols bandylag i tre år, han har varit A-lagstränare för KSK:s division 3-lag i fotboll på 1970-talet och han var bandysektionsordförande (KSK) under två år.

Göran var 23 år när han i första svängen tog över KSK:s elitbandylag – yngre än de flesta spelare – och är än idag den yngste tränaren någonsin i bandyns högsta serie.

Kommunalråd i 13 år

Som kommunalråd har Göran Dahlström styrt Katrineholm med fast hand sedan 1 februari 2006. Snart 13 år, alltså. Att det kan blåsa snålt på toppen har han fått erfara vid otaliga tillfällen. Men vid 68 års ålder står han fortfarande stark i med- och motvind, även om han börjar skymta slutet på den politiska karriären.

– Att jag lyckats klara den här utsatta positionen så länge kan jag till stor del tacka idrotten för. Den fostran man får inom lagidrotten, som ledare och spelare, är ovärderlig. Man får lära sig gemenskap och solidaritet, att ständigt anpassa sig och ta hänsyn till andra, säger ”Dala”.

– Jag brukar säga att det inte är så stor skillnad på att träna ett fotbolls- eller bandylag och att leda ett politiskt parti. Om man förlorar en match kan man inte ge upp, det gäller att analysera och prestera bättre nästa gång. Det är precis samma sak när det strular inom politiken. Kom igen och gör det bättre i morgon.

Det finns förutsättningar

När människor utanför stadsgränsen pratar idrott och Katrineholm – vilket tyvärr händer alltmer sällan – så är det oftast bandyn som nämns.

– De som säger att Katrineholm är en bandystad lever i det förgångna. KSK-bandyn finns inte, KVBS spelar i en serie under eliten och det är faktiskt 40 år sedan KSK senast var i ett SM-slutspel. Den gången var jag tränare… så det är ganska länge sedan, säger Göran Dahlström.

Idag ser det dystert ut för all lagidrott på elitnivå i Katrineholm. Efter KAIK:s glansår i handboll på 1980-talet, då det nästan uteslutande var ungdomar från orten som tog plats i rampljuset, och efter att (det hopköpta) volleybollaget KVK tog tre SM-titlar på damsidan (2010, 2011 och 2013), har vår stad hamnat i nationell medieskugga.

Vad kan kommunen göra för att Katrineholms idrottsliv ska få nytt liv?

– Vi kan ge förutsättningar för en långsiktig positiv utveckling. Och de förutsättningarna finns i form av fina anläggningar. Vi saknar visserligen en bandyhall, vilket jag får veta var och varannan dag. Men idag bygger vi i kommunen äldreboenden, skolor och förskolor för en miljard kronor – vår största satsning någonsin – och i det läget är det svårt att få in en bandyhall i budgetarbetet. Vem vet om vi ens har ett bandylag när en sådan hall i så fall skulle stå klar, säger Dahlström.

Direkt föreningsstöd från kommunens sida är ingenting som är aktuellt vare sig på kort eller lång sikt.

– Idrottens kraft finns i det ideella arbete som läggs ner, främst på klubbnivå. En förening är inte bara sportsliga resultat, en förening är också en känsla. Så har det varit och så ska det förbli, även om de sanna eldsjälarna tyvärr är färre idag än igår, säger Göran Dahlström.

Positiv framtid för KAIK

Kommunalrådet vill inte hålla med om att idrotten i Katrineholm är på dekis.

– Allt går i vågor, det är upp och ner. Vi har idag ingen elit när det gäller lagidrott, men vi har duktiga tjejer och killar i flera individuella idrotter. Och på lagidrottssidan har vi en bra bredd, glöm inte det. Flera av kommunens föreningar har duktiga ledare och det görs ambitiösa satsningar på ungdomsidrotten. Vi kan hoppas att detta ger frukt inom några år.

Göran Dahlström tror att KAIK har goda förutsättningar att komma ur de senaste årens sportsliga mörker.

– Först vill jag säga att KAIK under sina drygt 100 år betytt oerhört mycket för idrotten och kulturen i Katrineholm. Det framgår inte minst av klubbens fina jubileumsbok. Och jag tycker att föreningen Gamla AIK-are, som tycks vara väldigt aktiv, gör en mycket värdefull insats genom att föra klubbens historia och traditioner vidare till dagens unga gulingar.

– Att jag tror på en positiv framtid för KAIK beror bland annat på att östra Katrineholm, klubbens stadsdel från starten 1914, är under en dynamisk utveckling och att KAIK där har sin Stalls Backe. Värdet av en egen idrottsplats kan inte nog understrykas.

– I Laggarhult sker nu en generationsväxling. Många barnfamiljer tar över fastigheterna där. Och det byggs nya bostäder på många håll på Öster. Förutsättningarna för att KAIK ska kunna suga upp unga pojkar och flickor till Stalls Backe, och ytterligare utveckla sin fina ungdomsverksamhet, borde vara goda, säger Göran Dahlström.

Alex var en förebild

Göran Dahlström berättar gärna en liten historia från ungdomsåren. Han sågs mer sällan på gamla AIK-plan, men när ryktet gick om att KAIK värvat en fotbollsmålvakt av klass tog han vid flera tillfällen cykeln från Sörmlandsgatan till Öster.

– Målvakten var Alex Muistama och jag var otroligt imponerad av hans spänst, fysik och skicklighet. Eftersom jag själv var målvakt blev han en förebild för mig och jag tog givetvis hans autograf, berättar Göran Dahlström.

Alex, som senare bytte efternamn till Fyrbäck, är idag som 83-åring ansvarig för Gamla AIK-ares torsdagsbastu vid AIK-stugan. Han är en hedersman som kan sträcka lite på sig.

Jörgen Ohlson (Rappan)