En artikel i rättan tid publicerad i tidningen Vårdfokus som utges av Vårdförbundet.
Tack all fantastisk personal i Katrineholms kommun för ett kanonjobb!

”HUR MÅR VÅRDPERSONALEN?

”På sjukhusen var alla hjältar – vi fick skandalrubriker”

På Furulidens äldreboende i Katrineholm träffar Vårdfokus sjuksköterskorna Therese Malmström och Inga-Lill Liback Joona. Foto: Hans Zetterberg.

I pandemins spår: Katrineholm. Med en omfattande smittspridning bland de äldre och i personalen har kommunens äldreboenden fått utstå en hel del kritik i lokalpressen och på sociala medier. Det känns orättvist och har varit jobbigt, tycker sjuksköterskorna Inga-Lill Liback Joona och Therese Malmström.

Furulidens äldreboende ligger i ett lugnt och lummigt område i Katrineholm. Här finns stora gröna ytor och gott om plats för olika aktiviteter med coronasäkert avstånd. Och naturligtvis sittplatser med plexiglas där anhöriga kan träffa sina äldre släktingar. Än är besöksförbudet inte hävt.

Första stopp på Vårdfokus rundresa är Katrineholm där vi träffar två sjuksköterskor som arbetar i äldreomsorgen. Bild: Madelene Wikberg.

‒ Vi har haft trubadurer och körer och barn som sjungit här. När det var som värst med pandemin var förstås alla aktiviteter inställda, men nu försöker vi kompensera för bristen på besök, säger Inga-Lill Liback Joona som är områdesansvarig sjuksköterska.

Blev själva sjuka

Redan i mitten av mars upptäcktes de första fallen av covid-19 här.

‒ Vi hade skickat en patient till sjukhus som var mycket dålig och fick besked under en helg att det var covid. Helg-sjuksköterskan fick skaffa fram skyddsutrustning och då var det redan fyra-fem boende till som hade symtom, berättar Inga-Lill Liback Joona.

Nästa dag vaknade hon själv med feber.

‒ Jag hade inte varit sjuk på flera år och tänkte förstås att det måste ju vara covid. Jag blev hemma i nio arbetsdagar och var väldigt orkeslös och trött hela tiden. Det var jobbigt bara att ta en promenad runt kvarteret.

Antalet insjuknade steg snabbt bland de äldre och bland personalen på Furuliden men även på Strandgården där sjuksköterskan Therese Malmström arbetar. Hon insjuknade också efter ett tag.

Hundra procent frånvaro

‒ Jag var inte så himla dålig så det var rätt frustrerande att jag ändå måste vara hemma när jag visste hur tufft de hade det på jobbet, berättar Therese Malmström.

Vissa dagar var det hundra procent frånvaro bland personalen på Furuliden, chefen var sjuk och den som bemannade blev sjuk. De fick leta vikarier i hela Mellansverige och många var rädda för att jobba på äldreboendena när de hörde om hur många som var smittade.

När de kom tillbaka i tjänst blev det långa arbetsdagar för Inga-Lill Liback Joona och Therese Malmström, mycket övertid och ibland dubbla pass från 7 på morgonen till 22 på kvällen.

‒ Det jobbigaste var nog att man inte visste hur länge det skulle hålla på och hur länge vi skulle orka. Första veckan jag var tillbaka hade vi sex dödsfall, men sedan började de flesta tillfriskna, säger Inga-Lill Liback Joona.

Har kunnat ge bra vård

Det var många nya rutiner som skulle följas, personal som behövde utbildas och massor av samtal från oroliga anhöriga dagarna i ända. Ändå upplever de båda att det mesta har fungerat när kaoset den allra första tiden hade lagt sig. Det har funnits skyddsutrustning, de har lyckats hålla vissa avdelningar smittfria och framför allt har de kunnat ge de sjuka bra vård.

Therese Malmström och Inga-Lill Liback Joona har fått dra ett tungt lass som sjuksköterskor inom äldreomsorgen under covidpandemin. Foto: Hans Zetterberg.

‒ Man hade ju hört om andningsproblem, så i början var jag orolig för att de som var svårast sjuka skulle drabbas av det och att vi skulle behöva syrgas till exempel, men det har inte behövts. De som gick bort somnade in stillsamt och har inte behövt så mycket smärtlindring och lugnande heller, säger Inga-Lill Liback Joona.

Hon upplever inte att de har haft för dåligt med resurser eller att de hade kunnat rädda liv om de gjort på något annat sätt.

‒ Vi som arbetar på äldreboenden är vana vid att hantera patienter i livets slutskede och ge palliativ vård. Jag har inte upplevt någon skillnad när det gäller de som gått bort i covid, de har fått det som har behövts och vi har haft tillgång till läkare och sjukhusvård, säger Therese Malmström.

Extra hårt drabbade

På Strandgården drabbades omkring hälften av de boende av covid. Av dem dog ungefär en tredjedel. Bland de 50 boende på Furuliden har 19 varit smittade och sjuka.

Sörmland har av Ivo, Inspektionen för vård och omsorg, pekats ut som extra drabbat av coronasmitta på äldreboenden. Det är tre kommuner som drabbats särskilt hårt: Flen, Vingåker och Katrineholm. Och bland de äldreboenden som Ivo kommer att granska extra noga nu hör både Strandgården och Furuliden i Katrineholm.

Inga-Lill Liback Joona är sjuksköterska och områdesansvarig på Furulidens äldreboende i Katrineholm. Foto: Hans Zetterberg.

‒ Det är bra att de granskar, men jag tycker inte att vi har så stora brister som det kan låta. Vi har fått påpekanden som att vi inte dokumenterat vissa saker och att vi glömt beställa en specialtandkräm. I en pandemi måste man prioritera och fokusera på det som är viktigast och utifrån de förutsättningar vi hade tycker jag att vi har klarat av det här på ett bra sätt, säger Inga-Lill Liback Joona.

Ingen smittad sedan april

Med de åtgärder som sattes in, Katrineholm införde bland annat besöksförbud flera veckor innan det nationella beslutet, så lyckades man också få stopp på smittspridningen ganska snabbt. Sedan mitten av april har ingen testats positivt för covid-19 varken på Furuliden eller Strandgården.

‒ Alla har verkligen bidragit och ställt upp otroligt bra. Personalen har varit fantastisk, även de som kommit in tillfälligt. Vi har haft personal från socialpsykiatrin och rehab som ryckt in och som aldrig sysslat med den här typen av vård tidigare och våra chefer har åkt runt i sina egna bilar för att skaffa fram skyddsutrustning. Men det har varit stor press på alla både fysiskt och psykiskt och många har varit ledsna och oroliga och gråtit ut i personalrummet, berättar Therese Malmström.

Skandalrubriker i pressen

Det som gör mest ont i dag är den bild som spridits av äldrevården i Katrineholm, både i media och i sociala medier.

‒ Tyvärr har det varit många skandalrubriker i lokalpressen där anhöriga fått säga saker som inte är så sant och vi har inte kunnat säga emot av sekretesskäl, säger Inga-Lill Liback Joona.

‒ Det har stått att vi mörkar coronasmitta och det har påståtts att sjuk personal har beordrats jobba, det har sagts att vi inte har skyddsutrustning och det har av vissa debattörer framstått som att vi avlivar de äldre med injektioner. Alla de här skriverierna har förstås gjort de anhöriga väldigt oroliga och vi har till och med haft de som tackat nej när de erbjudits en plats på vårt boende, säger Therese Malmström.

Det här känns jobbigt, tycker de båda sjuksköterskorna.

‒ På sjukhusen har vårdpersonalen varit hjältar, men vi har inte fått några applåder. Jag tycker det är dags att vi som tagit hand om covidpatienter på äldreboendena får lite upprättelse, säger Inga-Lill Liback Joona.

Intervjun gör vi på sjuksköterskornas expedition – med coronasäkert avstånd. Foto: Hans Zetterberg.

Vi sitter på sjuksköterskeexpeditionen dit vi blivit insläppta bakvägen för att vi inte ska behöva gå igenom äldreboendet. Efter intervjun tar vi några bilder i korridoren utanför. Den är ganska sliten och nästa år ska hela Furuliden renoveras. Likadant på Strandgården. De boende och all personal flyttar till nybyggda lokaler, något som alla ser fram emot.

‒ Det blir jättebra, det känns som en nystart, säger Therese Malmström”

PUBLICERINGSDATUM
2020-09-22
SKRIVET AV
Helena Mirsch helena.mirsch@vardfokus.se