månadsarkiv: augusti 2013

En häst som partiledare

Postat av

Varför växer Sverigedemokraterna?

Beror det på alla deras kompetenta politiker runt om i Sverige? Nej självklart inte. Deras politiker är en massa udda figurer, om det över huvud taget finns någon. På många platser finns bara tomma stolar.Beror det på deras lysande partiprogram? Nej självklart inte. Jag tror inte att många vet vad de vill mer än i en fråga. Den frågan är givetvis den som handlar om migration och integration.

Den frågan har i 10-12 år intresserat mig och jag har haft åsikter om hur staten och politiken borde agera för att underlätta mottagande och inte skapa motkrafter. Jag har för mina åsikter blivit kallad både det ena och det andra. Min utgångspunkt har alltid varit att frågan är så känslig att den noga måste diskuteras, organiseras, lyftas fram i ljuset i stället för att tigas ihjäl. Helst långsiktiga beslut över partigränserna. Men något sådant är inte aktuellt. Stick huvudet i sanden medan Sverigedemokraterna fortsätter växa.

Det jag fått skit för genom åren säger nu Sveriges kommuner och landsting klart och tydligt:

”Det finns brister i samspelet mellan stat, kommun och landstingssektorn samt mellan de olika systemen för mottagning av asylsökande, flyktingar och ensamkommande barn. Fördelningen av mottagandet är ojämnt och många kommuner får ta ett för stort ansvar på grund av bosättningens regler och långa ledtider. Inte minst finns en underfinansiering i statens ersättning till kommunerna och landstingen. De kommuner som har ett stort asyl- och flyktingmottagande riskerar att få sämre förutsättningar att klara sitt välfärdsuppdrag än de som inte har det. Brister i samspelet riskerar att spela främlingsfientliga krafter i händerna och missgynna en positiv utveckling av nyanländas etablering.”

Det har tagit några år men nu har man tydligen förstått. Ta den här frågan på allvar om Sverige även fortsättningsvis ska kunna vara en trygg plats för de som flyr från krig och katastrofer.

CC-licens foto: By egevad, per

CC-licens foto: By egevad, per

Sverigedemokraterna finns egentligen inte så det finns ingen att skylla på annat än medias och politikers tafatthet inför migrations- och integrationspolitiken.

Fortsätter våra etablerade politiska partier och media som nu så fortsätter också Sverigedemokraterna att växa även om de skulle ha en häst som partiledare.

Idrott och politik hör ihop

Postat av

I ett tidigare blogginlägg skrev jag följande:

”Dessutom tycker jag till skillnad mot de flesta andra att idrott och politik hör ihop. Idrottsrörelsen är för jävla flat, man borde kunna uträtta mycket mer för människors lika värde. Med tanke på alla de idrottsmän och kvinnor, ledare och föreningar man har tillgång till för att skapa opinion.”

Sedan är det faktiskt så här att de flesta som sysslar med idrott blir inga lysande idrottsstjärnor. Man blir lärare, kommunalarbetare, sjuksköterska, byggnadsarbetare, journalist, politiker med mera. Men förhoppningsvis bra människor skolade i en idrottsrörelse som i vissa fall kan kompensera för den demokratiska fostran som vare sig hem eller skola kan ge.

Glöm aldrig att idrottsrörelsen står på två ben, det ena det rent tekniska och det andra demokratisk fostran.

Klicka här för att läsa vad kolumnisten Ehsan Fadakar skriver på Aftonbladet.se i dag

Kungen kommer

Postat av
CC-licens foto: Bengt Nyman

CC-licens foto: Bengt Nyman

 

Kungen och Drottningen kommer till Katrineholm den 4 september. Kungen firar 40 år på tronen och besöker därför Sveriges alla län. Den 4 september är det Sörmlands tur – Nyköping, Katrineholm och Eskilstuna får besök. Temat för besöket i länet är mat, mångfald och miljö.

Temat för besöket i Katrineholm är mångfald och på Gröna Kulle kommer somaliska projekt att presenteras. Kungen kommer att hålla sitt tal till länet i Katrineholms stadspark cirka 12.00. Besöket i Katrineholm kommer att avslutas med lunch på Julita Värdshus.

Kungen och Drottningen var på officiellt besök i Katrineholm under Eriksgatan den 11 september 1980. I stadsparken blev den kommunala mottagningen en jättelik folkfest med cirka 5.000 personer samlade. Scania-Bussar och Sörmlands Grafiska fick då besök av kungaparet och de bjöds på mat på Stora Djulö.

Den första kunglighet som besökte Katrineholm var Karl XV, som åkte med invigningståget då västra stambanan invigdes i november 1862. I Hilding Hjelmbergs Katrineholmshistoria del två citeras en dialog som lär ha utspelat sig då kungen klev ned på perrongen – troligen tyckte han det var lämpligt att säga något till mottagningskommittén som förmodligen leddes av baron Bonde på Ericsberg. Han frågade: ”Vad heter denna station? Katrineholm, ers majestät” blev svaret, troligen framsagt med all den vördnad som tillfället inbjöd. ”Nå, vad kostar potatisen här då”? blev andra frågan.

Tio år senare, i september 1872 åkte samme kung med västra stambanan igen, men då som saligen avliden. Han hade dött i Malmö och likfärden till Stockholm företogs med tåg via Katrineholm.

Kung Oscar II var såvitt känt på besök i Katrineholm två gånger, båda gångerna med tåg. Första gången var troligen sommaren 1900 då han även hade sin drottning Sofia med sig. Andra gången var 1906.  Det är inte riktigt klarlagt vad kung Oscar hade för ärende i stan, men säkert är att han båda gångerna gästade järnvägsrestaurangen, som källarmästare Leonard Linden gjort vida berömd för sin  utsökta service och goda mat. Klart är också att man på orten kände till att besöken skulle ske, då uppvaktningen vid bägge tillfällena var talrik och innehållande både orkestrar och paraderande skolbarn.

Jag kommer att  återkomma här på bloggen med en personlig reflektion av dagen tillsammans med kungaparet.

Bara döda fiskar flyter med strömmen

Postat av
CC-licens foto: xperia2day

CC-licens foto: xperia2day

Försvinn från Katrineholm var rubriken på en insändare och ett blogginlägg från mig efter att jag mött en äldre dam med rullator som berättade att hon blivit rånad på sin handväska av två fega yngre män.

Jag tror nog aldrig jag fått så mycket positiva reaktioner som efter det inlägget. Givetvis också en del negativt främst från dem som tycker jag ska vara politiskt korrekt som kommunstyrelsens ordförande.
Jag kan de politiska korrekta fraserna, att direkt börja prata om samhället eller hur svårt de här rånarna troligtvis har haft det när de växte upp. Det är alldeles riktigt, det måste vi arbeta med och se till att vi inte har ett samhälle som producerar olyckliga människor som gör andra illa.

De sakerna kan jag efter ett arbetsliv i 25 år med missbrukare, kriminella och prostituerade på behandlingshem och fängelse. Jag vet att människors dåliga beteende i själva verket är symtom på bakomliggande problem. Men det räcker inte, vi visar i dag för lite civilkurage, för få som bryr sig, för få som säger ifrån.
Vi politiker har ett stort ansvar att gå före och stå upp för vad vi tycker. Många politiker är för rädda att media ska kasta sig över dem, då är det bäst att bara huka i buskarna.

Men glöm inte – det är bara döda fiskar som flyter med strömmen.

På 70-talet handlade debatten mycket om straff eller behandling. Min slutsats blev både och, ta ansvar för vad du gjort oavsett bakomliggande problem. Du ska sen ha allt stöd som går att få för att fungera bra i samhället.

När jag i jobbet med missbrukare som försökte lägga av frågade hur det kom sig att det gick så här för dig blev svaret oftast, det var ingen som brydde sig varken hemma eller i skolan. Och är det ingen som bryr sig så söker man uppmärksamhet och det kan bli helt fel, då växer subkulturerna till sig.

Avslutningsvis – mer civilkurage åt folket och politiker som vågar gå före.