Nu får det vara nog, fram med civilkuraget!

Den senaste tiden har vi i Katrineholms Kuriren läst om gamla människor som har blivit både rånade och utsatta för sexuellt våld i Katrineholm. Dessutom har en hel rad andra obehagliga situationer hänt i Nävertorp där jag bor. Det springer omkring några ynkryggar och ger sig på gamla och nästa gång vet man inte om det är barn. Jag vill nu uppmana alla att hålla ögonen extra öppna så vi får fast dom här och sätter dom bakom lås och bom.

Vi har också ungdomsgäng som drar omkring på stan och stjäl och förstör. Dessutom tvingas gymnasieskolan stänga av elever som missbrukar på skoltid och fritid. Det är bara en del av det jag lagt märke till den senaste tiden.

Nu är det dags att vi vuxna och även ungdomar tar fram civilkuraget och anmäler det vi vet om och lämnar tips om det vi ser och misstänker. Dessutom är det dags att en del föräldrar tar sitt ansvar och efterfrågar och bryr sig om vad som händer när ungdomarna inte finns i närheten. Vi har kanske en lång och varm sommar framför oss så detta får inte eskalera. Nu tycker jag att vi hjälper polisen och dessutom oss själva så vi får fast både kriminella vuxna och unga så de får sina straff och de som behöver får vård och behandling. Det är dags även för polisen att öka trycket men de bästa väktarna är vi allmänheten och att vi tar vårt ansvar. Vi har så mycket som är bra och positivt i Katrineholm och vi är verkligen på gång så vi får inte låta detta negativa ta för stor plats.

Nu frågar sig säkert några, varför skriver du det här Göran? Jo för efter 25 års arbete med missbrukare och kriminella vet jag att det sämsta man kan göra är att inte bry sig. För alldeles för många har det inte bara gått snett utan riktigt, riktigt illa i livet för att ingen brydde sig. En livboj för många är faktiskt att man åker fast. Samhället blir tryggare och en medmänniska får en möjlighet att rehabiliteras.

Idrott och politik hör ihop

I ett tidigare blogginlägg skrev jag följande:

”Dessutom tycker jag till skillnad mot de flesta andra att idrott och politik hör ihop. Idrottsrörelsen är för jävla flat, man borde kunna uträtta mycket mer för människors lika värde. Med tanke på alla de idrottsmän och kvinnor, ledare och föreningar man har tillgång till för att skapa opinion.”

Sedan är det faktiskt så här att de flesta som sysslar med idrott blir inga lysande idrottsstjärnor. Man blir lärare, kommunalarbetare, sjuksköterska, byggnadsarbetare, journalist, politiker med mera. Men förhoppningsvis bra människor skolade i en idrottsrörelse som i vissa fall kan kompensera för den demokratiska fostran som vare sig hem eller skola kan ge.

Glöm aldrig att idrottsrörelsen står på två ben, det ena det rent tekniska och det andra demokratisk fostran.

Klicka här för att läsa vad kolumnisten Ehsan Fadakar skriver på Aftonbladet.se i dag

Bara döda fiskar flyter med strömmen

CC-licens foto: xperia2day

CC-licens foto: xperia2day

Försvinn från Katrineholm var rubriken på en insändare och ett blogginlägg från mig efter att jag mött en äldre dam med rullator som berättade att hon blivit rånad på sin handväska av två fega yngre män.

Jag tror nog aldrig jag fått så mycket positiva reaktioner som efter det inlägget. Givetvis också en del negativt främst från dem som tycker jag ska vara politiskt korrekt som kommunstyrelsens ordförande.
Jag kan de politiska korrekta fraserna, att direkt börja prata om samhället eller hur svårt de här rånarna troligtvis har haft det när de växte upp. Det är alldeles riktigt, det måste vi arbeta med och se till att vi inte har ett samhälle som producerar olyckliga människor som gör andra illa.

De sakerna kan jag efter ett arbetsliv i 25 år med missbrukare, kriminella och prostituerade på behandlingshem och fängelse. Jag vet att människors dåliga beteende i själva verket är symtom på bakomliggande problem. Men det räcker inte, vi visar i dag för lite civilkurage, för få som bryr sig, för få som säger ifrån.
Vi politiker har ett stort ansvar att gå före och stå upp för vad vi tycker. Många politiker är för rädda att media ska kasta sig över dem, då är det bäst att bara huka i buskarna.

Men glöm inte – det är bara döda fiskar som flyter med strömmen.

På 70-talet handlade debatten mycket om straff eller behandling. Min slutsats blev både och, ta ansvar för vad du gjort oavsett bakomliggande problem. Du ska sen ha allt stöd som går att få för att fungera bra i samhället.

När jag i jobbet med missbrukare som försökte lägga av frågade hur det kom sig att det gick så här för dig blev svaret oftast, det var ingen som brydde sig varken hemma eller i skolan. Och är det ingen som bryr sig så söker man uppmärksamhet och det kan bli helt fel, då växer subkulturerna till sig.

Avslutningsvis – mer civilkurage åt folket och politiker som vågar gå före.