Den 5 januari år 1919 startade några driftiga personer Katrineholms Sportklubb, KSK. Jag minns tillbaka till januari 2019 då jubileumskvällen för KSK hölls på Folkets Hus, Safiren. Då fick jag chansen att träffa många vänner från förr och nu. Jag minns också den fantastiska dokumentärfilmen om KSK som hade premiär på jubileumskvällen. Nu finns den upplagd på Youtube.
Håll tillgodo med en tidig nyårskaramell.
Ibland får jag brev som gör extra intryck på mig. Det här är ett sådant:
Kommunstyrelsens ordförande
Göran Dahlström
Katrineholms kommun
641 80 Katrineholm
Stockholm 2017-12-20
God Jul och Gott Nytt År och stort tack, Göran!
Hej Göran,
Du kommer kanske inte ihåg mig men du var tränare för KSK:s juniorer i fotboll när jag lirade en gång i tiden (jag är född 1962). Några andra i laget som du möjligen kommer ihåg var Magnus Huss, Tom Ericson och Teppo Morja. Jag hade oerhört mycket glädje av min fotboll under uppväxten i Katrineholm. Det är säkert inget du kommer ihåg eller ens visste men jag kommer ju från väldigt enkla omständigheter. Jag kommer ihåg att jag en gång fick skäll for att jag inte tog mitt ansvar i laget när jag kom till match med trasiga fotbollsskor. Jag kunde ju inte vara säker på att kunna slutföra matchen i så trasiga skor. Det var ju inte så lätt för tränarna att veta att jag inte hade pengar att köpa nya. Det var ju inget man torgförde precis. Nuförtiden har jag dock råd att köpa väldigt fina skor även om jag fortfarande mest föredrar mina gamla ingångna skor och paltor.
Det har gått hyggligt för mig som en av grundarna för ett av världens största riskkapitalbolag, EQT, där jag för närvarande är vice ordförande. Bifogat finner du en årsredogörelse om du är intresserad. Anledningen att jag efter 40 år skriver till dig var att jag ville tacka dig. Ditt ledarskap för KSK:s juniorlag har varit en inspiration för mig genom livet. Jag upplevde att du ställde höga krav på oss spelare (mamma Sylvia tyckte nog kraven var väl höga) men att du också tog dig tid att sitta ned med individuella spelare och ”coacha” dem. Du påtalade både styrkor och förbättringsmöjligheter, men vad det framför allt gjorde var att ge mig (och jag är säker på andra) en känsla av att vara sedd. Du gav också mig, och jag tror hela laget, en tilltro till att vi kunde bli bättre och att man alltid måste göra sitt bästa. Detta synsätt har jag behållit genom livet och det har hjälpt mig mycket. Jag har alltid gjort mitt bästa men jag har också en vetskap om att jag (och allt annat) alltid kan förbättras.
Jag tänkte bara att det så här i juletid kanske kunde glädja dig att höra att något som du gjorde för så länge sedan, utan att kanske fästa någon närmare vikt vid, för mig har varit en mycket värdefull inspiration genom livet. Med detta ber jag igen att få tacka och önska dig en God Jul och Gott Nytt Ar.
Vänliga hälsningar,
Jan Ståhlberg
Stefan och jag hemma hos Lindebergs
Jag har tidigare inte varit speciellt insatt eller entusiastisk till att Sverige skulle ansöka om Vinter-OS i Stockholm/Åre 2022. Men efter att ha träffat och under några timmar pratat med min kusin och idrottskändis Stefan Lindeberg som är ordförande i Sveriges Olympiska Kommitté (SOK) så kändes det helt plötsligt realistiskt .
Jag träffade Stefan för någon månad sen i Nyköping där han bor. Stefan är uppvuxen i Katrineholm. Han blev en mycket duktig kanotist och senare förbundskapten för det svenska kanotlandslaget. Stefan är gift med min bänkkamrat från skolan, Marianne Ahl.
Jag hoppas Stefan med sin professionalitet,entusiasm och erfarenhet för idrottens skull lyckas övertyga både sponsorer och regering om att detta är helt genomförbart utan för stora ekonomiska risktaganden. Man måste natuligtvis ställa sig frågan vad betyder det för Sverige, Stockholm, Åre och alla kommuner runt om? Hur många jobb skapas? Vad gör det för bilden av Sverige? Kan vi göra detta samtidigt som vi måste bygga massor av bostäder? Äldreomsorgen ska också fram till dess byggas ut stort. Och många andra delar i samhället måste samtidigt fungera och kräver sina investeringar.
Om allt detta kan matchas tror jag att vi har skaffat oss ett gemensamt projekt som gynnar hela Sverige och gör oss stolta. Vinter-OS i Stockholm och Åre 2022 och givetvis Paralympics, visst kittlar tanken även om både Stefan och jag då är 72 år om vi får leva och ha hälsan.
Vi har inte heller haft OS i Sverige sedan 1912 då min mamma Anna-Lisa, alltså Stefans faster föddes. Så visst vore det på tiden?
Om du vill läsa mer om Vinter-OS i Stockholm 2022 kan du klicka här
I ett tidigare blogginlägg skrev jag följande:
”Dessutom tycker jag till skillnad mot de flesta andra att idrott och politik hör ihop. Idrottsrörelsen är för jävla flat, man borde kunna uträtta mycket mer för människors lika värde. Med tanke på alla de idrottsmän och kvinnor, ledare och föreningar man har tillgång till för att skapa opinion.”
Sedan är det faktiskt så här att de flesta som sysslar med idrott blir inga lysande idrottsstjärnor. Man blir lärare, kommunalarbetare, sjuksköterska, byggnadsarbetare, journalist, politiker med mera. Men förhoppningsvis bra människor skolade i en idrottsrörelse som i vissa fall kan kompensera för den demokratiska fostran som vare sig hem eller skola kan ge.
Glöm aldrig att idrottsrörelsen står på två ben, det ena det rent tekniska och det andra demokratisk fostran.
Klicka här för att läsa vad kolumnisten Ehsan Fadakar skriver på Aftonbladet.se i dag