Det har varit en svår tid och ännu är det inte över. Pandemin påverkar hela världen och därmed även oss här i Katrineholm. Vi jobbar nu intensivt för att effekterna av pandemin ska bli så små som möjligt och för att ta tillfället i akt att bygga ett starkare Katrineholm. Vi har påbörjat utbyggnaden och förstärkningen av vår gemensamma välfärd. Vid årsskiftet kan vi inviga ett nytt äldreboende. Kullbergska sjukhuset byggs nu ut och mer vård blir möjlig, som MR-kamera och dialys. Nu efter sommaren har vi startat bygget av två nya skolor. Det behövs mer moderna lokaler för att klara en skola av hög kvalitet i ett växande Katrineholm.
Och växer gör vi och växa ska vi fortsätta att göra. Under de kommande åren finns byggplaner på mer än 1400 nya bostäder. Alla våra investeringar, bostadsbyggandet och nyetableringar av företag i vår kommun innebär att vi kan möta en nedgång i världsekonomin och se till att klara jobben när det är tuffare tider på arbetsmarknaden. Det vi gör ger oss ett större och mer robust underlag för att kunna erbjuda bra välfärd i Katrineholm kommande år.
Vi fullföljer även vårt arbete med trygghet och säkerhet. Vi jobbar vidare med förebyggande arbete, fler trygghetskameror och bättre belysning på flera platser. Det innebär ökad trygghet och mindre skadegörelse. Regeringens kraftiga utbyggnad av polisen gör att också Katrineholm får nya poliser lokaliserade här. Tillsammans med socialtjänst, missbruksvård och förebyggande insatser kan vi säkra en tryggare kommun.
Vi kommer att fortsätta jobbet med
att utveckla vår kommun. Vi håller i och vi håller ut, ställer om och jobbar på
nya sätt. Jag vill också passa på att tacka för det du har gjort och gör för
att minska smittspridningen och värna dig och dina nära. Så behöver vi
fortsätta ytterligare en tid framöver. Det är när vi tar ansvar tillsammans som
samhället blir riktigt starkt!
”Djupt in i höstbudgeten för nästa år finns statens prognos för ekonomin i kommuner och regioner. Överskott i år: 38 miljarder kronor.” Så inleds en artikel i Dagens Samhälle, publicerad den 21 september och skriven av Måns Wikstrand.
En artikel i rättan tid publicerad i tidningen Vårdfokus som utges av Vårdförbundet. Tack all fantastisk personal i Katrineholms kommun för ett kanonjobb!
”HUR MÅR VÅRDPERSONALEN?
”På sjukhusen var alla hjältar – vi fick skandalrubriker”
På Furulidens äldreboende i Katrineholm träffar Vårdfokus sjuksköterskorna Therese Malmström och Inga-Lill Liback Joona. Foto: Hans Zetterberg.
I pandemins spår: Katrineholm. Med en omfattande smittspridning bland de äldre och i personalen har kommunens äldreboenden fått utstå en hel del kritik i lokalpressen och på sociala medier. Det känns orättvist och har varit jobbigt, tycker sjuksköterskorna Inga-Lill Liback Joona och Therese Malmström.
Furulidens äldreboende ligger i ett lugnt och lummigt område i Katrineholm. Här finns stora gröna ytor och gott om plats för olika aktiviteter med coronasäkert avstånd. Och naturligtvis sittplatser med plexiglas där anhöriga kan träffa sina äldre släktingar. Än är besöksförbudet inte hävt.
Första stopp på Vårdfokus rundresa är Katrineholm där vi träffar två sjuksköterskor som arbetar i äldreomsorgen. Bild: Madelene Wikberg.
‒ Vi har haft trubadurer och körer och barn som sjungit här. När det var som värst med pandemin var förstås alla aktiviteter inställda, men nu försöker vi kompensera för bristen på besök, säger Inga-Lill Liback Joona som är områdesansvarig sjuksköterska.
Blev själva sjuka
Redan i mitten av mars upptäcktes de första fallen av covid-19 här.
‒ Vi hade skickat en patient till sjukhus som var mycket dålig och fick besked under en helg att det var covid. Helg-sjuksköterskan fick skaffa fram skyddsutrustning och då var det redan fyra-fem boende till som hade symtom, berättar Inga-Lill Liback Joona.
Nästa dag vaknade hon själv med feber.
‒ Jag hade inte varit sjuk på flera år och tänkte förstås att det måste ju vara covid. Jag blev hemma i nio arbetsdagar och var väldigt orkeslös och trött hela tiden. Det var jobbigt bara att ta en promenad runt kvarteret.
Antalet insjuknade steg snabbt bland de äldre och bland personalen på Furuliden men även på Strandgården där sjuksköterskan Therese Malmström arbetar. Hon insjuknade också efter ett tag.
Hundra procent frånvaro
‒ Jag var inte så himla dålig så det var rätt frustrerande att jag ändå måste vara hemma när jag visste hur tufft de hade det på jobbet, berättar Therese Malmström.
Vissa dagar var det hundra procent frånvaro bland personalen på Furuliden, chefen var sjuk och den som bemannade blev sjuk. De fick leta vikarier i hela Mellansverige och många var rädda för att jobba på äldreboendena när de hörde om hur många som var smittade.
När de kom tillbaka i tjänst blev det långa arbetsdagar för Inga-Lill Liback Joona och Therese Malmström, mycket övertid och ibland dubbla pass från 7 på morgonen till 22 på kvällen.
‒ Det jobbigaste var nog att man inte visste hur länge det skulle hålla på och hur länge vi skulle orka. Första veckan jag var tillbaka hade vi sex dödsfall, men sedan började de flesta tillfriskna, säger Inga-Lill Liback Joona.
Har kunnat ge bra vård
Det var många nya rutiner som skulle följas, personal som behövde utbildas och massor av samtal från oroliga anhöriga dagarna i ända. Ändå upplever de båda att det mesta har fungerat när kaoset den allra första tiden hade lagt sig. Det har funnits skyddsutrustning, de har lyckats hålla vissa avdelningar smittfria och framför allt har de kunnat ge de sjuka bra vård.
Therese Malmström och Inga-Lill Liback Joona har fått dra ett tungt lass som sjuksköterskor inom äldreomsorgen under covidpandemin. Foto: Hans Zetterberg.
‒ Man hade ju hört om andningsproblem, så i början var jag orolig för att de som var svårast sjuka skulle drabbas av det och att vi skulle behöva syrgas till exempel, men det har inte behövts. De som gick bort somnade in stillsamt och har inte behövt så mycket smärtlindring och lugnande heller, säger Inga-Lill Liback Joona.
Hon upplever inte att de har haft för dåligt med resurser eller att de hade kunnat rädda liv om de gjort på något annat sätt.
‒ Vi som arbetar på äldreboenden är vana vid att hantera patienter i livets slutskede och ge palliativ vård. Jag har inte upplevt någon skillnad när det gäller de som gått bort i covid, de har fått det som har behövts och vi har haft tillgång till läkare och sjukhusvård, säger Therese Malmström.
Extra hårt drabbade
På Strandgården drabbades omkring hälften av de boende av covid. Av dem dog ungefär en tredjedel. Bland de 50 boende på Furuliden har 19 varit smittade och sjuka.
Sörmland har av Ivo, Inspektionen för vård och omsorg, pekats ut som extra drabbat av coronasmitta på äldreboenden. Det är tre kommuner som drabbats särskilt hårt: Flen, Vingåker och Katrineholm. Och bland de äldreboenden som Ivo kommer att granska extra noga nu hör både Strandgården och Furuliden i Katrineholm.
Inga-Lill Liback Joona är sjuksköterska och områdesansvarig på Furulidens äldreboende i Katrineholm. Foto: Hans Zetterberg.
‒ Det är bra att de granskar, men jag tycker inte att vi har så stora brister som det kan låta. Vi har fått påpekanden som att vi inte dokumenterat vissa saker och att vi glömt beställa en specialtandkräm. I en pandemi måste man prioritera och fokusera på det som är viktigast och utifrån de förutsättningar vi hade tycker jag att vi har klarat av det här på ett bra sätt, säger Inga-Lill Liback Joona.
Ingen smittad sedan april
Med de åtgärder som sattes in, Katrineholm införde bland annat besöksförbud flera veckor innan det nationella beslutet, så lyckades man också få stopp på smittspridningen ganska snabbt. Sedan mitten av april har ingen testats positivt för covid-19 varken på Furuliden eller Strandgården.
‒ Alla har verkligen bidragit och ställt upp otroligt bra. Personalen har varit fantastisk, även de som kommit in tillfälligt. Vi har haft personal från socialpsykiatrin och rehab som ryckt in och som aldrig sysslat med den här typen av vård tidigare och våra chefer har åkt runt i sina egna bilar för att skaffa fram skyddsutrustning. Men det har varit stor press på alla både fysiskt och psykiskt och många har varit ledsna och oroliga och gråtit ut i personalrummet, berättar Therese Malmström.
Skandalrubriker i pressen
Det som gör mest ont i dag är den bild som spridits av äldrevården i Katrineholm, både i media och i sociala medier.
‒ Tyvärr har det varit många skandalrubriker i lokalpressen där anhöriga fått säga saker som inte är så sant och vi har inte kunnat säga emot av sekretesskäl, säger Inga-Lill Liback Joona.
‒ Det har stått att vi mörkar coronasmitta och det har påståtts att sjuk personal har beordrats jobba, det har sagts att vi inte har skyddsutrustning och det har av vissa debattörer framstått som att vi avlivar de äldre med injektioner. Alla de här skriverierna har förstås gjort de anhöriga väldigt oroliga och vi har till och med haft de som tackat nej när de erbjudits en plats på vårt boende, säger Therese Malmström.
Det här känns jobbigt, tycker de båda sjuksköterskorna.
‒ På sjukhusen har vårdpersonalen varit hjältar, men vi har inte fått några applåder. Jag tycker det är dags att vi som tagit hand om covidpatienter på äldreboendena får lite upprättelse, säger Inga-Lill Liback Joona.
Intervjun gör vi på sjuksköterskornas expedition – med coronasäkert avstånd. Foto: Hans Zetterberg.
Vi sitter på sjuksköterskeexpeditionen dit vi blivit insläppta bakvägen för att vi inte ska behöva gå igenom äldreboendet. Efter intervjun tar vi några bilder i korridoren utanför. Den är ganska sliten och nästa år ska hela Furuliden renoveras. Likadant på Strandgården. De boende och all personal flyttar till nybyggda lokaler, något som alla ser fram emot.
‒ Det blir jättebra, det känns som en nystart, säger Therese Malmström”
CORONAKRISEN Katrineholms kommun har under en längre tid haft en positiv utveckling inom Svenskt Näringslivs undersökning av lokalt företagsklimat. 2008 låg Katrineholms kommun på plats 285 vilket går att jämföra med placeringen 2019 där Katrineholm erhöll plats nummer 79. Efter en vår där såväl företag som kommun kämpat hårt mot en pandemi så ser ändå kommunstyrelsens ordförande Göran Dahlström (S) positivt på framtiden där det lokala företagsklimatet ses som en konkurrensfördel.
Göran Dahlström inleder med att beskriva våren som mycket påfrestande och att den största personliga utmaningen har varit trycket på äldreomsorgen och den svåra sjukdomsbilden som funnits. Under den här tiden beskriver Göran Dahlström också ett tätt samarbete med näringslivet där det inledningsvis fanns en stor brist på skyddsutrustning inom vård och omsorg, kommunen fick då vända sig till näringslivet för att få hjälp. Gensvaret blev mycket positivt där exempelvis bygg- och måleriföretag kunde bidra med skyddsmasker och liknande. Kommunikationen med näringslivet inom Katrineholms kommun består dels i ett näringslivsråd som har ständig kontakt genom olika projekt samt företagsträffar men också genom ett flertal företagsbesök där situationen inom det lokala näringslivet undersöks, något Göran Dahlström tycker varit välfungerande.
– Den goda kommunikationen med näringslivet har hjälpt oss att hantera den här krisen och jag vill också rikta ett stort tack till näringslivet för den hjälp som vi fick under krisens inledning när det var brist på skyddsutrustning inom kommunen, säger Göran Dahlström.
Katrineholms kommun har likt många andra kommuner också lanserat ett stödpaket som ska hjälpa företagen att ta sig igenom den kris som nu råder. Stödpaketet består dels i betalningsanstånd som exempelvis gäller tillstånd och tillsynsavgifter, hyreslättnader för företag som hyr lokaler av det kommunala bostadsbolaget, presentkort på 200 kr till kommunanställda och så vidare. Hur arbetet med stöd till företagen ska tas vidare är i dagsläget osäkert enligt Göran Dahlström och han eftersöker tydligare besked på nationell nivå så att arbetet med planeringen av nästa verksamhetsår ska kunna inledas.
– Vi har en pressad ekonomi och i dagsläget kommer vi inte kunna fortsätta med det stöd som vi har lanserat under våren, vi måste snart få ett besked kring hur den statliga ersättningen till kommunerna ser ut efter den här pandemin annars kommer kommuner snart behöva varsla, säger Göran Dahlström.
Efter kontakt med såväl näringslivsenheten och möten genom det personliga kontaktnätet så känner Göran Dahlström dock att det råder en positiv känsla inför framtiden där många spännande projekt väntar.
– Det finns en tuff press på många företag men det finns också väldigt mycket att bygga på. Vi har exempelvis många byggprojekt inom kommunen på skolor och äldreomsorg och att dessa privata och offentliga investeringarna fortsätter kommer bli nyckeln för att vi ska kunna utveckla Katrineholms näringsliv ytterligare, avslutar Göran Dahlström.
Nu stoppar vi möjligheten för asylsökande att fritt bosätta sig i Katrineholm och få bidrag från samhället. Den möjlighet staten ger oss och 31 andra kommuner att införa begränsningar ska användas fullt ut. Men egentligen borde inga asylsökande lämnas vind för våg i ett nytt land. Den så kallade egenbostättningen (EBO) borde ersättas med ett hårdare styrt statligt system.
Migrationspolitiken i Sverige har stramats åt. Antalet asylsökande minskar stort och med coronakrisen är rörligheten i världen minimal. Det är ett utmärkt tillfälle att göra om den svenska politiken. En fortsatt stram linje nationellt, där man inte kan avvika från andra europeiska länder, bör kombineras med en hårdare nationell styrning av boende såväl under asyltiden som vid en eventuell etablering. I ett sådant system har EBO ingen roll. Systemet borde helt avvecklas.
När lagen om eget boende lanserades för drygt 24 år sedan påstods systemet vara en frihetsreform. Målet var att bidra till en snabbare etablering och förbättra integrationen.
I dag vet vi bättre. Vi vet att asylsökande ofta bosätter sig i redan trångbodda områden hos släktingar, vänner, bekanta eller landsmän, med risk för att integrationen försvåras för såväl de asylsökandes som för dem man bor hos. Vi vet att en del hamnar i händerna på kriminella och skrupelfria aktörer som utnyttjar människors svåra situation för att bedriva illegal handel med svartkontrakt. EBO har inte blivit en väg till frihet, utan en stark bidragande orsak till segregation.
En fortsatt stram nationell politik, hårdare statlig styrning, mer ordning och reda kommer göra integrationen bättre. Att avskaffa möjligheten till EBO i Katrineholm tar oss en bit på vägen. Vi kan bara beklaga att oppositionspartier i Katrineholm vill upprätthålla ett trasigt system. Deras inställning står dock inte i vägen för vårt beslut. Vi kommer att använda de möjligheter som finns för att skapa en bättre ordning, både nu och i framtiden.
Den här insändaren publicerades i Katrineholms-Kuriren den 2 maj 2020. Jag har skrivit den tillsammans med Fredrik Olovsson (S).
När vi nu i april lägger fast kommunens årsredovisning är det kommunens femtonde bokslut i rad med ett positivt ekonomiskt resultat, som för 2019 uppgick till drygt 51 miljoner kronor. Det är ett väldigt bra resultat, inte minst då det tidigt stod klart att främst socialnämnden hade en oroande kostnadsutveckling. Alla nämnder har fått hjälpas åt och har gjort ett bra jobb med att effektivisera verksamheterna för att klara en ekonomi i balans.
Under 2019 hade Katrineholms kommun en fortsatt stark utveckling inom många områden. Befolkningen ökade och bostadsbyggandet fortsatte. Även näringslivets utveckling visade på ett starkt driv framåt i kommunen.
De kommunala verksamheterna arbetade målinriktat med genomförandet av kommunplanen, som är den plan som vi har fastställt för mandatperioden. Det nya äldreboendet Dufvegården började byggas och nya skolor förbereddes. Arbetet med trygghet, säkerhet och krisberedskap stärktes och breddades. Inom skolan var åtgärderna för ökad trygghet och arbetsro ett viktigt led i arbetet för att öka måluppfyllelsen. Förebyggande insatser för barn och unga utvecklades också genom Lyckliga gatorna och ungdomsverksamheten i Lokstallet.
Även inom klimat- och miljöområdet gjordes framsteg. På ett år minskade kommunen sin förbrukning av fossila drivmedel med 20 procent. Elbussar infördes i stadstrafiken och även kollektivtrafiken körs nu helt fossilfritt. I år fortsätter arbetet med att underlätta klimatsmart pendling genom nya tåg, nya spår och bättre parkeringsmöjligheter för både bilar och cyklar.
Allra viktigast att lyfta fram när vi summerar året är dock alla de insatser som utfördes av kommunens medarbetare. Det är detta arbete, som pågår varje dag, dygnet runt i en mångfald av olika verksamheter, som gör skillnad och skapar välfärd för katrineholmarna. Kommunen har fantastiska medarbetare. Det är med stolthet som vi ser det engagemang och den samlade kraft som finns i våra verksamheter. Och det är viktigt, för vi är i ett nytt läge nu.
Spridningen av Covid-19 slår hårt både mot våra äldre och andra i riskgrupper och mot företagen i Katrineholm. Hela samhällslivet i Sverige och världen ställs inför exceptionella utmaningar och viktiga samhällsfunktioner sätts på prov. Vår personal är pressad och får dagligen hantera mycket svåra uppgifter, särskilt inom äldreomsorgen. Coronapandemin omkastar helt kommunens förutsättningar och planering både i år och inför kommande år. Samtidigt får vi varje dag prov på en stark samarbetsanda och handlingskraft i hela samhället. Det ger både hopp och tillförsikt i en svår tid. För vi kommer att ta oss igenom det här, tillsammans.
Den här debattartikeln har jag skrivit tillsammans med Christer Sundqvist som är vice ordförande i kommunstyrelsen.
Vi har nu en samhällssmitta av Coronaviruset, vilket betyder att viruset finns och sprids överallt bland oss. Nu prövas vi om vi är så kloka att vi kan ta till oss myndigheternas rekommendationer och leva därefter. Alltså om vi klarar att följa sunt förnuft och folkvett.
Jag kommer här att ta upp två delar, den kommunala organisationens situation och det personliga ansvaret. Nu handlar det om liv och död.
I kommunen går vi nu in i ett nytt skede. Från att ha haft smittan på några få ställen inom äldreomsorgen ser vi nu en omfattande spridning. Inom äldreomsorgen finns både de som är sjuka och vårdas på sjukhus/intensiven och de som har varit sjuka och börjar tillfriskna. Från kommunens sida går vi inte ut med hur många det är som är smittade eller var de finns, det gör vi aldrig. Istället får anhöriga till dem som smittats en kontakt direkt.
-Har någon eller några avlidit?, blir frågan. Ja, några har avlidit. Regionen redovisar dock inte från vilken kommun de avlidna är. Oavsett var de avlidna är hemmahörande så vill jag framföra mitt varma deltagande i sorgen efter familjemedlemmar som gått bort.
Vi har en fantastisk personal inom äldreomsorgen och chefer som gör ett mycket bra jobb. Organisationen gör en enastående kraftansamling nu för att våra äldre ska få ett bra omhändertagande i en svår tid. Men vi behöver hjälp i kommunen. Vi har högre sjukfrånvaro än normalt och börjar nu flytta över personal från andra förvaltningar till vård och omsorg. Vi anställer också ny personal. Anställningsintervjuer pågår hela tiden vilket är jättebra, men vi kommer att behöva fler. Så jag uppmanar alla som tror sig ha möjlighet att ge oss ett handtag att höra av er.
Ett intensivt arbete pågår även med att få fram tillräckligt med skyddsutrustning. Här behöver vi hjälp från näringslivet. Så hör av er byggföretag, entreprenadföretag, målare och andra om ni kan bidra med skyddsmasker, skyddsrockar, visir, handsprit eller annat. Vi ringer också runt till er i näringslivet. Skyddsutrustning tas emot av vård- och omsorgsförvaltningen på Upplandsgatan.
Vi står inför några väldigt tuffa månader nu och solidariteten sätts på prov. Jag som snart fyller 70 år och alla 70-plussare har ett alldeles speciellt ansvar. Vi måste alla ta till oss och följa de riktlinjer som nu gäller.
Minska de sociala kontakterna och sluta träffa barn och barnbarn. Om du ändå gör det, så gör det utomhus och med långt avstånd. Men gör det helst inte.
Sluta att springa runt i affärerna, det kan någon annan göra åt dig. Stöd de lokala butikerna och se till att den som handlar åt dig handlar lokalt. Undvik att överhuvudtaget träffa folk om du inte måste.
Vi måste tillsammans ta ansvar för belastningen av sjukvården och att inte sätta sjukvården i ett läge där de måste börja prioritera vem som ska få vård och vem som ska väljas bort.
Nu är det allvar, detta kanske är det allvarligaste vi får uppleva. Och det hänger på dig och mig hur vi tar oss igenom detta tillsammans.
Våra barn och barnbarn finns kvar när krisen är över. Men då måste du och jag också finnas kvar för dem. Jag saknar att få krama mina små fina barnbarn nu, men jag har något fantastiskt att längta till. För efter detta kommer naturligtvis en tid av optimism och framtidstro. Både för oss som enskilda och för hårt ansatta företag och anställda som nu lever mellan hopp och förtvivlan. Det finns en tid efter Corona, som inte är alltför avlägsen.
Både mina far- och morföräldrar och mina föräldrar var katrineholmare. De fick uppleva tider av krig i vår närhet, sjukdomar, hungersnöd och elände som de tog sig igenom. Och de gav mig en bra grund att bygga vidare på. Nu är det vår tur att på ett vuxet och klokt sätt göra detsamma för våra barn och barnbarn och även för våra äldre familjemedlemmar. Nu visar vi att det solidariska Katrineholm står starkt och tryggt.
