CC-licens foto: xperia2day

Försvinn från Katrineholm var rubriken på en insändare och ett blogginlägg från mig efter att jag mött en äldre dam med rullator som berättade att hon blivit rånad på sin handväska av två fega yngre män.

Jag tror nog aldrig jag fått så mycket positiva reaktioner som efter det inlägget. Givetvis också en del negativt främst från dem som tycker jag ska vara politiskt korrekt som kommunstyrelsens ordförande.
Jag kan de politiska korrekta fraserna, att direkt börja prata om samhället eller hur svårt de här rånarna troligtvis har haft det när de växte upp. Det är alldeles riktigt, det måste vi arbeta med och se till att vi inte har ett samhälle som producerar olyckliga människor som gör andra illa.

De sakerna kan jag efter ett arbetsliv i 25 år med missbrukare, kriminella och prostituerade på behandlingshem och fängelse. Jag vet att människors dåliga beteende i själva verket är symtom på bakomliggande problem. Men det räcker inte, vi visar i dag för lite civilkurage, för få som bryr sig, för få som säger ifrån.
Vi politiker har ett stort ansvar att gå före och stå upp för vad vi tycker. Många politiker är för rädda att media ska kasta sig över dem, då är det bäst att bara huka i buskarna.

Men glöm inte – det är bara döda fiskar som flyter med strömmen.

På 70-talet handlade debatten mycket om straff eller behandling. Min slutsats blev både och, ta ansvar för vad du gjort oavsett bakomliggande problem. Du ska sen ha allt stöd som går att få för att fungera bra i samhället.

När jag i jobbet med missbrukare som försökte lägga av frågade hur det kom sig att det gick så här för dig blev svaret oftast, det var ingen som brydde sig varken hemma eller i skolan. Och är det ingen som bryr sig så söker man uppmärksamhet och det kan bli helt fel, då växer subkulturerna till sig.

Avslutningsvis – mer civilkurage åt folket och politiker som vågar gå före.