Familjeåterföreningar i gymnastikhallar

I mars 2016 antogs den nya bosättningslagen, vilket innebar nya utmaningar för Sveriges kommuner. Sedan 2016 ska kommuner ordna boende för nyanlända utifrån fastställda kommuntal. Kommuntal avser det antal nyanlända som ska bosättas i respektive kommun, kommuntalen fastställs av länsstyrelserna.

Katrineholms kommun har tack vare stora ansträngningar svarat upp mot lagen på ett adekvat sätt, både för 2016 och 2017 års anvisningar. Kommuntalet för 2016 var 40 och för 2017 var det 30 personer. Statistik från Migrationsverket visar att Katrineholms kommun per maj månad hade klarat av 80 % av anvisningarna för innestående år.

Det är av största vikt att understryka att detta sker i ett läge som kännetecknas av stor bostadsbrist, omkring två tusen personer står i allmännyttans bostadskö i Katrineholms kommun. Påfrestningarna är stora.

Utöver detta kommer det nu familjer, i vissa fall stora familjer, som ska återförenas med sina ungdomar/barn. Då det inte kan åläggas personer under 18 år att ordna bostad till sina familjer, landar även denna bosättningsfråga hos kommunen, i en redan mycket ansträngd bostadssituation. Den information Katrineholms kommun fått gällande anhöriginvandringen hittills gör gällande att nio familjer, sammanlagt drygt 50 personer, är på väg att återförenas under sommaren och sensommaren. Det är fler personer än årets kommuntal för anvisning, 30 personer. Vi klarar inte att lösa fler bostäder och läget för personerna som är aktuella för familjeåterförening är allvarligt, avseende boendefrågan.

Den tillfälliga lösning och det boendealternativ som kommer att kunna erbjudas, om bosättning ska ske i Katrineholms kommun, kommer att vara gemensamhetsboende i gymnastikhall(ar), under sommarlovet. Därefter finns ingen lösning. Det är givetvis inte en optimal start på en etablerings- och integrationsprocess, men andra alternativ finns inte.

Till Regeringen från en bypolitiker

  1. Föreslå medlemskap i NATO.
  2. Utred möjligheten att lämna Schengensamarbetet. Folkomrösta om utträde ur EU om England lämnar unionen. (EU var inget att hålla i handen när det brann till och kommer troligtvis inte att vara det framöver heller.)
  3. Föreslå införande av en modern, jämställd värnplikt.
  4. Rusta Västra och Södra stambanorna innan miljarderna rinner iväg till Ostlänken(vår tids Göta kanal, omodern innan den börjar byggas).
  5. Besluta om hissbidrag till fastighetsägare så fler lägenheter kan bli tillgängliga.
  6. Ta bort rotbidraget och satsa pengarna på bostadsförsörjning. (Bidraget kan införas igen när marknaden inte är överhettad.)
  7. Dra tillbaka förslaget om fria sprutor till narkotikamissbrukare. (Ta i stället ledningen med en ny frisk narkomanvårdsdebatt och satsa på professionell behandling och stöd för utslussning i samhället.)
  8. Starta en kommunreform och gör kommuner bärkraftiga genom sammanslagningar.
  9. Lägg ut fler statliga myndigheter i landet, allt behöver inte ligga i Stockholm.
  10. Sluta öronmärka pengar till skola, vård och omsorg, skicka ut pengarna till kommunerna och låt kommun och landstingspolitiker ta sitt ansvar. Vi klarar det utmärkt.
  11. Följ Tysklands exempel och utred om asylsökande och andra som vistas tillfälligt i landet ska utvisas vid viss brottslig verksamhet.
  12. Slopa eller arbeta om den så kallade EBO lagen som ger flyktingar rätt att bosätta sig var man vill i landet.
  13. Fortsätt på den inslagna vägen med att satsa mer pengar till kommuner och landsting så vi kan stödja de som behöver oss allra mest, våra gamla, våra barn, våra sjuka, våra funktionsnedsatta och våra arbetslösa.

Avslutningsvis, så skulle jag kunna ge fler förslag som troligtvis skulle röra om i den politiska grytan men jag nöjer mig för närvarande med de jag nämnt här. Alltså full fart framåt med en frisk och öppen politisk debatt. Nu vill medborgarna veta vad vi politiker vill och vart vi är på väg i kommuner, landsting och landet som helhet. Nu ska vi visa dem det med mod, kompetens, uthållighet och glädje. 2016 blir ett år med stor press och förväntan på ett tydligt ledarskap i politiken.

En häst som partiledare

Varför växer Sverigedemokraterna?

Beror det på alla deras kompetenta politiker runt om i Sverige? Nej självklart inte. Deras politiker är en massa udda figurer, om det över huvud taget finns någon. På många platser finns bara tomma stolar.Beror det på deras lysande partiprogram? Nej självklart inte. Jag tror inte att många vet vad de vill mer än i en fråga. Den frågan är givetvis den som handlar om migration och integration.

Den frågan har i 10-12 år intresserat mig och jag har haft åsikter om hur staten och politiken borde agera för att underlätta mottagande och inte skapa motkrafter. Jag har för mina åsikter blivit kallad både det ena och det andra. Min utgångspunkt har alltid varit att frågan är så känslig att den noga måste diskuteras, organiseras, lyftas fram i ljuset i stället för att tigas ihjäl. Helst långsiktiga beslut över partigränserna. Men något sådant är inte aktuellt. Stick huvudet i sanden medan Sverigedemokraterna fortsätter växa.

Det jag fått skit för genom åren säger nu Sveriges kommuner och landsting klart och tydligt:

”Det finns brister i samspelet mellan stat, kommun och landstingssektorn samt mellan de olika systemen för mottagning av asylsökande, flyktingar och ensamkommande barn. Fördelningen av mottagandet är ojämnt och många kommuner får ta ett för stort ansvar på grund av bosättningens regler och långa ledtider. Inte minst finns en underfinansiering i statens ersättning till kommunerna och landstingen. De kommuner som har ett stort asyl- och flyktingmottagande riskerar att få sämre förutsättningar att klara sitt välfärdsuppdrag än de som inte har det. Brister i samspelet riskerar att spela främlingsfientliga krafter i händerna och missgynna en positiv utveckling av nyanländas etablering.”

Det har tagit några år men nu har man tydligen förstått. Ta den här frågan på allvar om Sverige även fortsättningsvis ska kunna vara en trygg plats för de som flyr från krig och katastrofer.

CC-licens foto: By egevad, per

CC-licens foto: By egevad, per

Sverigedemokraterna finns egentligen inte så det finns ingen att skylla på annat än medias och politikers tafatthet inför migrations- och integrationspolitiken.

Fortsätter våra etablerade politiska partier och media som nu så fortsätter också Sverigedemokraterna att växa även om de skulle ha en häst som partiledare.

Sprider jag myter?

Idag far både Katrineholms– och Eskilstuna Kuriren med osanning på ledarplats. Under rubriken Mytspridaren är kommunalråd framförs ett antal felaktigheter.

 

Har kommuner avlastats ansvar och kostnader?
Nej, etableringslagen har fört ansvaret till staten. Detta har dock inneburit att introduktionstiden med ersättning från staten minskats från 3,5 år som vi i kommunen med statliga medel försörjde de som inte hade egen försörjning, till 2 år med etableringsersättning. När kommunen förfogade över pengarna innebar varje självförsörjande individ att vi kunde använda pengarna till andra integrationsbefrämjande åtgärder. Så är inte längre fallet.

Efter ett och ett halvt år med den så kallade ”etableringsreformen” har en av tio flyktingar fått ett vanligt arbete. Det visar Arbetsförmedlingens utvärdering.

Lyssna på inslag från Sveriges Radio, Dagens Eko

Har staten tagit intryck av dialogen med kommunerna?
Ja, med anledning av det effektiva påtryckningsarbete vi bland annat gjort från Katrineholms sida. Utan det hade aldrig etableringslagen omfattat de som nu anknyter till sina familjer i Katrineholm. Det är inte ”trots” mitt  och andras agerande som ändringar gjorts – utan på grund av det.

Underlättar jobb och utvecklingsgarantin?
Javisst är det bra att människor i arbetsför ålder omfattas av arbetsförmedlingens stöd. Det täcker dock normalt sett inte familjens försörjning, utan måste kompletteras med försörjningsstöd.

Vi arbetar i Katrineholm oerhört hårt för att människor ska komma i utbildning och jobb. Vi behöver allt stöd vi kan få för att göra det som behövs för att få till stånd en bra integration.

En bra integration kräver 2 saker – jobb och egen försörjning för de vuxna och bra skolor för barnen.