Peter Nille Nilson-en kompis från förr

Göran Dahlström och Peter Nille Nilson

Göran Dahlström och Peter Nille Nilson

Den här killen på bilden är en av mina allra bästa kompisar från förr. Ja, vi möttes i skolan 1957 och började spela fotboll och bandy ihop i KSK (Katrineholms Sportklubb).
Vi är fostrade av Mr KSK Alf Janson och en massa andra duktiga ledare i klubben. Vi följdes åt genom ungdomsåren i bandy och fotboll och umgicks dessutom mycket på fritiden på kvällar och helger.
Vi hängde ihop så mycket att jag fortfarande kan telefonnumret hem till hans föräldrar 112 06. Vi vann junior DM i fotboll och junior SM i bandy ihop. Sedan blev Nille Svensk Mästare med KSK i bandy innan han blev värvad till IFK Vänersborg och flyttade dit.
Enligt den gamle Värmbolaren Erik Östdal åkte Nille snyggast skridskor av alla bandyspelare i Katrineholm. Och jag kan bara hålla med som själv inte var någon virtuos.
Jag blev tränare i bandy i 3 år för KSK i det som numera heter elitserien. Och även i KSK fotboll i dåvarande division 3. Sedan skildes våra vägar och mycket hände för oss bägge, vilket inte finns utrymme för idag att berätta om men nu har vi träffats igen 40 år senare. En gång i Vänersborg där Nille är Enhetschef för Arena-Fritid i kommunen och nu så här före midsommar på Gröna Kulle i Katrineholm. Det blir många minnen som kommer tillbaka och jag måste erkänna att jag känner mig både glad och rörd när jag träffar Nille, en KSK-profil. Vi har ytterligare en sak gemensamt våra föräldrar var gula, alltså Katrineholms AIK. Men det gick hyfsat för oss båda ändå 🙂

Avslutningsvis när jag tittar på bilden ovan ställer jag mig frågan: Nyss var vi 2 unga grabbar som spelade fotboll på gamla Borgen och nu sitter det 2 ”folkpensionärer” i en soffa på Gröna Kulle, hur fan gick det här till?

PS
Det är rätt det som står, både Janson och Nilson ska i det här fallet stavas med ett S.

Muhammad Ali och jag

AliEn av världens mest kända personer genom alla tider, en legend, en ikon och en av världens bästa boxare genom tiderna gick bort den 3:e juni. Jag hade för nästan 40 år sedan glädjen att sitta väldigt nära Ali och hans fru på ett lunchmöte i Montreal. Ali var på mötet för att hålla ett föredrag om en organisation som jag tror, kommer inte riktigt ihåg, gick under beteckningen De svarta muslimerna. Ali konverterade till islam på 60-talet och det var då som han också bytte namn från Cassius Clay.

Vi var ett gäng från Katrineholm på en världskonferens om terapeutiska samhällen och missbruksvård. Det hände, som jag brukar säga, i mitt tidigare liv. Jag sa åt min kompis som hade kamera, ”det här är för stort att missa jag måste ha en bild på Ali och mig”. Det går inte, sa de andra. Jag sa åt dem ”var beredd med kameran, jag ska fram”.

På bilden ser ni hur jag håller undan Alis medarbetare och får ett minne för livet. Kortet har jag sedan dess haft inramat och uppsatt på väggen. Och nu är han borta, den Störste, han som dansade som en fjäril och stack som ett bi. 

Läs gärna Johan Cronemans artikel i DN: Alis ord lär inte leda till tillägg i Koranen eller Bibeln–men de borde