Moské och/eller kulturlokal?

Möte i Nyhemsskolans matsal i september 2012Jag har sedan flera år tillbaka kritiserat den förda migrations- och integrationspolitiken i Sverige, oavsett färg på regering. Jag har kritiserat volymer, ekonomiskt stöd till kommunerna, förd EU-politik, orättvisor i mottagande mellan kommuner, bostadssituationen och skolsituationen med mera.

Jag har varit och är mycket tydlig med att är man väl Katrineholmare då behandlar vi alla människor på ett bra sätt oavsett var man kommer ifrån. Vi står upp för människors lika värde.

Det är därför med glädje jag här ska berätta varför vi i Katrineholm fortsätter att stödja den Islamiska kulturföreningen. Och inte som Folkpartiet föreslår stoppa bidraget till deras kulturlokal (moské).

Vi infödda svenskar har vuxit upp i ett tryggt land där demokrati och utbildning är en självklarhet. Det är så självklart att vi inte ens tänker på att det skulle kunna vara annorlunda. Vill vi ta reda på något vet vi hur vi ska gå till väga för att skaffa oss den informationen. Vi kan svenska språket, vi kan läsa, vi kan fråga. Vi litar på vår egen förmåga. Vi har tillgång till kultur och kulturlokaler som vi och generationer före oss byggt upp under många decennier. Vi är dessutom ett sekulariserat folk. Vi bestämmer själva om vi ska gå till kyrkan eller inte. Det är frivilligt och ingen har synpunkter på om vi går eller inte. Våra kyrkor finns spridda över hela landet. Fram till alldeles nyligen betalade alla medborgare kyrkoskatt som bekostade präster och kyrkolokaler. Numera är det frivilligt. Att besöka kyrkan och dess verksamheter är dock gratis för alla, vare sig man betalar kyrkoskatt eller inte.

Av våra nya svenskar är många muslimer, en uppskattning är 10% av kommunens totala befolkning. Vi har muslimska Katrineholmare som kommer från Somalia, Irak, Syrien med mera. De flesta flyr från situationen i hemlandet. Få väljer att lämna det frivilligt utan gör det i hopp om att skapa ett tryggare liv åtminstone för sina barn. De hamnar i ett land där de inte kan språket. De kan inte kulturen, vet inte hur det fungerar i samhället och vet dessutom inte hur man tar reda på det. Många är analfabeter efter ett raserat skolsystem i hemlandet.

Enligt min mening har vi haft en undermålig invandringspolitik i Sverige. Vi vågar inte heller diskutera invandringsfrågan med risk för att kallas rasister. Vi har enligt statligt beslut öppnat våra gränser för människor på flykt. Men efter det, är det som om vi inte haft en plan för hur integrationen ska gå till. Det tycks mig som om mycket skett för att lösa akuta problem och att långsiktigheten saknats från statens sida. Detta gör att vi på det kommunala planet har fått ta ett stort och tungt ansvar.

Det vi här i Katrineholm kan göra är att medverka till att skaffa en tryggare plattform för etableringen i det nya landet. Ett sätt är att tillhandahålla en kulturlokal. Liksom vi i Sverige för 150 år sedan hade en stor tillit till det prästen sa har många muslimer i dag stor tillit till sin imam. Han är central i det muslimska livet och hjälper till och lotsar ut de nya invånarna i svenska samhället. Han är länken mellan den nya kulturen och den gamla.

I kulturlokalen förrättar imamen fredagsbön. Han och andra hjälper också till med myndighetskontakter genom att fylla i blanketterna hos Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Skatteverket och att ringa vårdcentraler. I lokalen bedrivs också studiecirklar för barnfamiljer med samhällsinformation och barnuppfostran. På eftermiddagen finns läxhjälp åt skolbarn i lokalen. Imamen är certifierad för att viga och skilja par och hjälper också till vid begravningar. Han arbetar också för att öka förståelsen och integrationen i samhället genom cirklar och studiebesök i kulturlokalen.

Så sammanfattningsvis:
För att minska polariseringen i samhället, för att minska vilsenheten för våra nya medborgare, för att möjliggöra integration, för att alla invånare ska kunna känna sig hemma i Katrineholm så stödjer den politiska majoriteten, Socialdemokrater och Moderater, de muslimska Katrineholmarna genom att bidra till hyran för deras kulturlokal.

Ostlänken-Var god dröj?

Bild2Jag blir emellanåt och allt oftare förbannad över att inte tågtrafiken fungerar. Jag har förståelse för att förändringar måste ske och tidtabeller göras om när stora underhållsjobb sker. Men jag har ingen förståelse för att det inte satsas tillräckligt med resurser på vår befintliga järnväg och absolut ingen förståelse för att Trafikverket, om det nu är sant, inte verkar veta vart de pengar som satsas tar vägen.

I dagarna har Regeringen meddelat att man lägger in betydligt mer resurser för järnvägsunderhållet än tidigare Regering. Jag kan inte avgöra om det är tillräckligt och inte heller avgöra hur mycket underhåll som går att göra samtidigt utan att totalkaos uppstår i tågtrafiken. Men det som borde gå att göra är en kronsatt plan, både akut och långsiktig, när järnvägsnätet är helt genomgånget. Naturligtvis kan nya fel uppstå som man inte känner till i dag.

Det är också feltänkt med det som sker med privata tågoperatörer som kör mellan exempelvis Stockholm och Göteborg och puttar bort vanlig arbetspendling mellan till exempel Katrineholm och Stockholm. Det är tillväxtfientligt och måste upphöra snarast. Det finns andra sätt att organisera konkurrensen än som vi nu gör i Sverige. Det hotar dessutom Stockholms position som Sveriges tillväxtmotor om den kompetens som behövs inte på ett bra sätt kan ta sig till och från Stockholm med en restid på högst en timme.

Tillbaka till det här inläggets huvudspår, vårt befintliga järnvägsnät måste prioriteras framför nya projekt. Persontrafik och godstrafik på spåren måste säkerställas innan nya satsningar görs.

Jag är mycket positiv till Ostlänken och den stora satsning som ska göras där, vilket kommer att gynna Katrineholm på ett bra sätt. Men min bestämda uppfattning är inga pengar till nya projekt innan vår nuvarande järnväg är tryggad så att privatpersoner och näringsliv kan  medverka till fortsatt tillväxt för Sverige. Om det skulle finnas resurser för att göra båda insatserna samtidigt är det naturligtvis att föredra. Detta är måhända en kontroversiell uppfattning men snart händer, om inget görs, en stor tågolycka i Sverige. Förutom mänskligt lidande,  kommer det att ställa de här frågorna i en helt ny dager.

Katrineholm byggdes upp kring järnvägen som kom 1862. Järnvägen är minst lika viktig nu som då för vår tillväxt som både en ort att bo i och att driva företag i och att arbeta i. Ett fungerande järnvägsnät är också ett utmärkt sätt tillsammans med mycket annat att hålla ihop ett land.