Kan det hända i Katrineholm?

Med anledning av upploppen i Husby

Den här typen av kriminalitet som sätter sina medmänniskors liv och trygghet i fara måste sluta. Det är oacceptabelt och meningslöst att slå sönder bostadsområden, sätta igång bränder och kasta sten på polis och brandkår.

Det är viktigt att polisen närvarar både när det är lugnt och när det är oroligt, och de som ägnar sig åt den här typen av verksamhet ska tas om hand. Situationen måste samtidigt lugnas ner. Det är den primära verksamheten. Men det gäller att gå rätt tillväga så att situationen inte blir mera explosiv än den är.

Vi måste inrikta oss på insatser mot de personer som är drivande för att upploppen startar . Det kan handla om långsikt arbete, men även om kortare insatser. Ett exempel är att förbättra möjligheterna att göra LVU-omhändertaganden av ungdomar som är på väg in i kriminalitet. Tar man hand om ledarna försvinner ofta även svansen av anhängare.

Men grunden för det framtida arbetet måste ligga i att bekämpa de underliggande orsakerna, sämre resultat i skolan och bristen på arbete. Ansvaret för att diskussionen efter nattliga kravaller handlar om att hitta konkreta lösningar på verkliga problem vilar tungt på oss som arbetar politiskt – både nationellt och lokalt.

I Husby bor fler än 12 000 människor och för deras skull måste diskussionen nu handla om hur vi får ner ungdomsarbetslösheten, hjälper alla att klara skolan och ser till att det finns tillräckligt med bostäder och en trygg miljö.

Det finns flera områden i våra städer där de sociala klyftorna har ökat och där arbetslöshet och utanförskap allt mer blir det normala för en stor ungdomsgeneration. Med växande sociala klyftor växer också risken för att olika typer av oroligheter startar. Vi vet att sådana förhållanden även kan leda till ökad kriminalitet.

En undersökning som ungdomsstyrelsen gjorde för några år sedan visade att 38 procent av alla 20-25 åringar i Husby varken arbetar eller studerar. Några tunnelbanestationer bort är andelen 14 procent.

I skolorna kring Järvafältet där Husby ligger, lyckas bara drygt hälften nå grundskolans mål. Andelen i Stockholms innerstad är 90 procent.

Detta kan hända i Katrineholm, vi är en av de mest utsatta kommunerna i Sverige.

Allt vi nu gör i Katrineholm görs för att bli en tryggare kommun för alla. Upploppen i Husby förskräcker.

Fantasier i KK-ledare

Mitt svar till ledaren i Katrineholms Kuriren om Katrineholms Logistikcentrum i Almedalen.

Kommunchefen Mattias Jansson fick av mig tidigt uppdraget att förbereda för ett deltagande från Katrineholms kommun under Almedalsveckan (man måste vara tidigt ute för att få plats).

Ett av mina uppslag var att kommunicera kring vårt logistikcentrum. Både med egen verksamhet samt deltagande i seminarium med logistikanknytning. Projektchefen Anders Thörnström fick i uppdrag av mig att undersöka om detta var en bra och genomförbar idé. Det här gjorde Anders Thörnström tillsammans med de övriga i projektet.

Anders Thörnström återkom till mig och meddelade att man i projektgruppen inte tyckte idén var genomförbar. Ett av argumenten var att vi inte når de målgrupperna som är bärande och intressanta för logistikcentrum samt att det finns andra kontakter och insatser som vi idag prioriterar högre.

Beslutet som jag fattade, i samråd med de övriga i gruppen, var att vi ställer in vår medverkan vid Almedalsveckan. Vi bedömde också att något annat deltagande från kommunen inte heller var aktuellt.

KK:s nyhetsartikel var korrekt medan ledarens fantasier om att hårt och seriöst arbetande medarbetare fått bakläxa är just fantasier.

Jag vill understryka att Anders Thörnström och övriga i projektet ska ha all heder för sitt arbete. Att jag blir kallad för ”starke man” får jag stå ut med.

Katrineholms Logistikcentrum är ett av Katrineholms viktigaste framtidsprojekt och förtjänar att av KK behandlas så.

 

 

Lärarlönerna igen

Studerande elever

Fotograf Johan Nygren

För andra året i rad gör vi en satsning på lärarnas löner.

Jag känner mig glad och upprymd över vad vi i den politiska majoriteten i dag har presenterat. Vi gör en satsning på 1.5 miljoner kronor över avtal på lärarlönerna. Pengarna ska fördelas efter pedagogisk skicklighet.

Vi behöver inte skämmas över vår lönenivå. Vi ligger redan 1.500 kronor per månad över riksgenomsnittet för en lärarlön.

Förra årets satsning gav oss en 28:e plats bland landets 290 kommuner över de som satsade mest.

Jag vet att lärarnas motivation och skicklighet är mycket avgörande för elevernas möjligheter att nå målen.

Vi har i Katrineholm en ganska låg utbildningsbakgrund på elevernas föräldrar, vilket ställer höga krav på lärarna.

Vår förhoppning är givetvis att den här lönesatsningen landar i bättre måluppfyllelse för våra elever och att vi dessutom kan locka till oss nya lärare och behålla de vi har.

Vi vill dessutom inspirera ungdomar att söka till lärarutbildningen.

Förutom detta inviger vi snart de nya förskoleavdelningarna på Västangården. Ytterligare någon mer satsning på skolan kommer inom kort.

Avslutningsvis, förutom lärarna prioriterar vi i Katrineholm i år sjuksköterskor och socialsekreterare som också får mer än vad avtalet ger.

Undermålig flyktingpolitik

När antalet ensamkommande barn/ungdomar nästan har 10 dubblats sedan 2005 är det dags att regeringen tar ett steg tillbaka och funderar på vad som måste göras.

Att tillsammans med Miljöpartiet köra över kommunerna och med tvång kräva att kommunerna tar emot ensamkommande barn är inte rätt väg att gå.

Istället borde regeringen fundera över hur hanteringen av dessa barn borde fungera för att det ska vara värdigt och rättsäkert. Dessutom ställa sig frågan hur många klarar Sverige? För det är väl ett nationellt åtagande och inte ett kommunalt?

Är det verkligen rimligt att lekmän ska vara dessa barns legala företrädare under asylprocessen och ofta även en lång tid efter det att barnen fått uppehållstillstånd. De gode män som företräder barnen gör ett mycket bra jobb men de är lekmän och saknar stöd av en organisation som backar upp dem. Många gånger ska de hantera ganska komplicerade processer som ex avvisningsbeslut och det med barn som kommer från världens mest oroliga hörn med en helt annan kulturell bakgrund.
Många andra europeiska länder använder sig av socialtjänsten eller professionella ställföreträdare för samma typ av ärenden.

Boendeformerna för dessa barn är något annat som borde analyseras. När det handlar om organiserat mottagande är det fråga om boendeformer likande behandlingshem alltså inte familjehem som är det vanliga för svenska barn som inte kan bo hos sina föräldrar. I de fall där man är så kallat EBO-barn (bosätter sig själv hos en familj) är det vanligtvis hos landsmän som inte sällan är trångbodda och har begränsad etablering i det svenska samhället.

Placeringen av dessa barn måste ske med omsorg. Att de ska starta sitt vuxenliv på orter där arbetslösheten är hög och det redan bor mycket stora grupper invandrare är varken klokt eller ansvarsfullt. Jag är övertygad att vi som bor i Katrineholm vet bättre vilka förutsättningar det finns här än regeringsföreträdare baserade i Stockholm. Om vi bedömer att det inte finns möjlighet för oss att skriva avtal om mottagande av fler barn än de som redan finns här som EBO-barn ,vilket är ungefär det antal barn vi ska ta emot om vi delade jämt på ansvaret i Sverige, bygger det på en bedömning att vi inte tror oss kunna ge dessa barn en tillräckligt bra start. Det är smickrande att regeringen tycker att allt fler borde få möjligheten att växa upp i Katrineholm men vi kan gärna medge att det även finns andra kommuner som det är bra att växa upp i.

Regeringen borde också ägna mer tid åt att få Europas länder att solidariskt ta ansvar för dessa barn. Sverige har de senaste åren tagit emot ca 2500 barn varje år. Det land som tar emot näst mest barn är Storbritannien som tar emot ca 1700. Nu räknar man med att Sverige ska ta emot 4000 barn.

De ensamkommande barnen är att likna med barn som blir helt föräldralösa. Om vi hade 4000 svenska barn som varje år blev helt föräldralösa skulle vi ha en helt annan debatt om detta och sannolikt ett särskilt statligt verk som tog hand om dessa barn, hitta familjer åt dem att bo hos och professionella företrädare som företräder dem gentemot olika organisationer.
Nu nöjer regeringen sig med att hitta en allians med Miljöpartiet för att tvinga kommunerna att ta på sig ökat åtagande. Det är pinsamt för regeringen och Miljöpartiet.

Mitt kulturuppvaknande

Livet är inte bara att ha tak över huvudet och mat på bordet, livet måste också fyllas med innehåll. Kultur är ett ord som vi gärna använder oss av för att beskriva … ja vadå? Det betyder olika saker både definitionsmässigt men också för var och en av oss. Vad är egentligen viktigt i livet? Gemensamt för kultur är att den på olika sätt just ger livet ett meningsfullt innehåll. Kultur har med alla, unga som gamla, att göra. Kultur ökar vår förmåga till inlevelse och är en kanal för våra inneboende kreativa krafter.

Installation i Stadsparken, Katrineholm

Foto: Katrineholms kommun

Kulturens uttryck i sig är individuella och har en oändlig bredd. Någon brinner för teater och ser de stora teaterscenernas föreställningar, spelar själv i en amatörteaterförening eller hjälper till genom att sälja biljetter. En annan är i Värmbol under Katrineholmsveckan där lusten till konst uttrycks på målade motorcykeltankar, tavlor med MC-motiv och genom skickliga tatuerare.

Mitt eget intresse för kultur har ökat allt mer. Det fanns inte på kartan för mig för ett antal år sedan.
I min politiska roll har jag haft förmånen att besöka evenemang som jag kanske inte skulle valt själv. Detta har gjort att jag fått en större bredd och också lärt mig uppskatta till exempel klassisk musik.
Det var en rolig upplevelse att få vara med i pjäsen Panik på Gröna Kulle, även om jag bara i 30 sekunder spelade mig själv.
Det är givande att vara en del av ett gäng som arbetar i gemenskap mot ett mål. Gänget som skapar Katrineholmsrevyn har jag haft förmånen att träffa ett antal gånger. Vilken gemenskap, vilken kreativitet!

Under mitt liv har sporten spelat en viktig roll. Det finns ju ett begrepp som heter idrottskultur. För några år sedan var en fråga på tapeten. Är bandy kultur? Viss finns det likheter; ett gäng/lag som repeterar/tränar tillsammans för ett mål en föreställning/match. Åskådare, gemenskap, glädje och besvikelse. Jag har nog svårt att se bandy som kultur efter alla mina år på isen som spelare och tränare.

Rondellsmyckningen Blåklockan. Foto Katrineholms kommun

Foto: Katrineholms kommun

Jag är oändligt stolt över det kulturliv vi har i Katrineholm som är ett samspel mellan föreningar, enskilda och kommunens engagemang.
Nu ser jag fram emot vårens och sommarens kulturaktiviteter och evenemang som innehåller något för nästan alla.

Jag vill också ge en eloge till Katrineholms Kuriren för den gedigna bevakningen av kultur och nöje. Det bidrar också till kulturlivets fortsatta utveckling.

Kulturen är inte bara bra för det egna välbefinnandet och en kommuns självkänsla, den är också en drivkraft för tillväxt. (FP), (C) och (KD) har i sitt budgetdirektiv för 2014 föreslagit en stor minskning av kulturbudgeten (2 miljoner). Jag kan här och nu lova att den politiska majoritet som vi har i Katrineholm i dag aldrig kommer att minska kulturbudgeten.

Jag återkommer med fler inlägg om kulturen och min syn på dess betydelse för samhället och enskilda.