Kan det hända i Katrineholm?

Med anledning av upploppen i Husby

Den här typen av kriminalitet som sätter sina medmänniskors liv och trygghet i fara måste sluta. Det är oacceptabelt och meningslöst att slå sönder bostadsområden, sätta igång bränder och kasta sten på polis och brandkår.

Det är viktigt att polisen närvarar både när det är lugnt och när det är oroligt, och de som ägnar sig åt den här typen av verksamhet ska tas om hand. Situationen måste samtidigt lugnas ner. Det är den primära verksamheten. Men det gäller att gå rätt tillväga så att situationen inte blir mera explosiv än den är.

Vi måste inrikta oss på insatser mot de personer som är drivande för att upploppen startar . Det kan handla om långsikt arbete, men även om kortare insatser. Ett exempel är att förbättra möjligheterna att göra LVU-omhändertaganden av ungdomar som är på väg in i kriminalitet. Tar man hand om ledarna försvinner ofta även svansen av anhängare.

Men grunden för det framtida arbetet måste ligga i att bekämpa de underliggande orsakerna, sämre resultat i skolan och bristen på arbete. Ansvaret för att diskussionen efter nattliga kravaller handlar om att hitta konkreta lösningar på verkliga problem vilar tungt på oss som arbetar politiskt – både nationellt och lokalt.

I Husby bor fler än 12 000 människor och för deras skull måste diskussionen nu handla om hur vi får ner ungdomsarbetslösheten, hjälper alla att klara skolan och ser till att det finns tillräckligt med bostäder och en trygg miljö.

Det finns flera områden i våra städer där de sociala klyftorna har ökat och där arbetslöshet och utanförskap allt mer blir det normala för en stor ungdomsgeneration. Med växande sociala klyftor växer också risken för att olika typer av oroligheter startar. Vi vet att sådana förhållanden även kan leda till ökad kriminalitet.

En undersökning som ungdomsstyrelsen gjorde för några år sedan visade att 38 procent av alla 20-25 åringar i Husby varken arbetar eller studerar. Några tunnelbanestationer bort är andelen 14 procent.

I skolorna kring Järvafältet där Husby ligger, lyckas bara drygt hälften nå grundskolans mål. Andelen i Stockholms innerstad är 90 procent.

Detta kan hända i Katrineholm, vi är en av de mest utsatta kommunerna i Sverige.

Allt vi nu gör i Katrineholm görs för att bli en tryggare kommun för alla. Upploppen i Husby förskräcker.

Finns det fattiga i Katrineholm?

Ja, fattiga familjer finns och de finns i Katrineholm.

Diskussionen efter Uppdrag granskning blir ungefär så – för eller emot.

Budskapet från Rädda Barnen, Majblomman och BRIS hade blivit

Litet barn

CC by The National Guard

trovärdigare utan överdrifter och slarv.

Jag hävdar bestämt att vi har fattiga familjer i Katrineholm. Vi har nog aldrig, så långt jag kan minnas, haft fler.

Katrineholm är en av de mest utsatta kommunerna i Sverige när det gäller barnfattigdom. Plats 278 av landets 290 kommuner.

Vi har fler arbetslösa än riksgenomsnittet. Fler unga arbetslösa och fler invandrare som är arbetslösa.

Vi har betydligt fler i dag som står utanför trygghetssystemen, vilket gör att försörjningsstödet (tidigare socialbidraget) i Katrineholm är historiskt högt. Dessutom är det många, både vuxna och barn, som av olika anledningar blir placerade. Orsaken till detta är också i en del fall slitningar på grund av fattigdom.

Vi måste givetvis som kommun ge våra medmänniskor bästa möjliga stöd i deras utsatta situation. Men framförallt se till att det blir fler jobb i Katrineholm.

Det kanske enda och bästa sättet att lösa integrationsfrågan och fattigdomsfrågan finns att hitta i:
Jobb och egen försörjning för de vuxna och bra skolor för barnen. Då ges människor möjligheter att göra egna val här i livet.

Fler företag ger fler jobb som ger fler invånare som ger mer skatteintäkter.

Fler invånare gör att vi måste bygga fler bostäder som också det skapar jobb. Jobb i nya företag skapar jobb i befintliga företag och så vidare. Jobben tryggar fortsatt välfärd i vår kommun.

Jag återkommer om detta i senare inlägg.