Vinter-OS i Stockholm 2022!?

 

Stefan Lindeberg & Göran Dahlström

Stefan och jag hemma hos Lindebergs

Jag har tidigare inte varit speciellt insatt eller entusiastisk till att Sverige skulle ansöka om Vinter-OS i Stockholm/Åre 2022. Men efter att ha träffat och under några timmar pratat med min kusin och idrottskändis Stefan Lindeberg som är ordförande i Sveriges Olympiska Kommitté (SOK) så kändes det helt plötsligt realistiskt .

Jag träffade Stefan för någon månad sen i Nyköping där han bor. Stefan är uppvuxen i Katrineholm. Han blev en mycket duktig kanotist och senare förbundskapten för det svenska kanotlandslaget. Stefan är gift med min bänkkamrat från skolan, Marianne Ahl.

Jag hoppas Stefan med sin professionalitet,entusiasm och erfarenhet för idrottens skull lyckas övertyga både sponsorer och regering om att detta är helt genomförbart utan för stora ekonomiska risktaganden. Man måste natuligtvis ställa sig frågan vad betyder det för Sverige, Stockholm, Åre och alla kommuner runt om? Hur många jobb skapas? Vad gör det för bilden av Sverige? Kan vi göra detta samtidigt som vi måste bygga massor av bostäder? Äldreomsorgen ska också fram till dess byggas ut stort. Och många andra delar i samhället måste samtidigt fungera och kräver sina investeringar.

Om allt detta kan matchas tror jag att vi har skaffat oss ett gemensamt projekt som gynnar hela Sverige och gör oss stolta. Vinter-OS i Stockholm och Åre 2022 och givetvis Paralympics, visst kittlar tanken även om både Stefan och jag då är 72 år om vi får leva och ha hälsan.

Vi har inte heller haft OS i Sverige sedan 1912 då min mamma Anna-Lisa, alltså Stefans faster föddes. Så visst vore det på tiden?

Om du vill läsa mer om Vinter-OS i Stockholm 2022 kan du klicka här

Vår och 13 kilo lättare

Jag funderade en hel del om jag skulle skriva det här inlägget. Tänkte ett tag att det är kanske för personligt. Jag bestämde mig sedan för att skriva, det är ändå bra om det kan tjäna som exempel för några som kanske vill ta tag i sin situation.

Förra våren vägde jag för mycket. Inte så att jag behövde äta medicin för högt blodtryck eller höga kolesterolvärden, men ändå.

Att inte värdena låg fel berodde nog på att jag trots allt motionerat rätt mycket genom åren.

Eftersom det är lättare att gå ner i vikt än att bli längre så var valet inte så svårt.

Hur gjorde jag för att klara mitt mål att minska minst 12 kilo på ett år och få ett midjemått under 100 cm?

Jag bestämde mig för att ta bort potatis, ris och pasta. Inte något kaffebröd (bara 2 skorpor till kaffet ibland). Inte något godis eller chips.
Alkoholen, måttliga mängder vin till helgerna.

Motionera ungefär som förut, powerwalk cirka 3 mil/vecka. Plus 1 mil om dagen när jag har längre ledigheter.

Frukost: En kopp kaffe och 2 nyttiga, hembakta smörgåsar.

Lunch: En sallad eller annan mat med potatisen utbytt mot grönsaker eller keso.

Kvällsmat: Lättfil med nyttiga rågkuddar.

Frukter: 2 om dagen.

Före

Vad var svårast? Jag kan undvara det mesta men ostkrokar har jag alltid tyckt om så det har jag belönat mig med ibland, men då de små barnpåsarna.

Svensk färsk potatis med smör blev det inte förra året. Att äta grillat utan bearnaisesås eller vitlökssmör, gick bra. I stället blev tillbehören lätt creme fraiche med någon smak.

 

 

 

Efter

När kläder, byxor, kostymer, skjortor, blev för stora har jag lämnat dem till Myrorna och köpt nytt. Jag ska inte växa i dem igen.

Utmaningar har varit jul, semester och vid utlandsresor.

Jag har klarat mitt mål men behöver nog gå ner lite till för att känna mig nöjd.

Jag hoppas att det här inlägget kan sporra några fler. För kan jag så kan du – det gäller bara att bestämma sig.

Lycka till!