Moské och/eller kulturlokal?

Möte i Nyhemsskolans matsal i september 2012Jag har sedan flera år tillbaka kritiserat den förda migrations- och integrationspolitiken i Sverige, oavsett färg på regering. Jag har kritiserat volymer, ekonomiskt stöd till kommunerna, förd EU-politik, orättvisor i mottagande mellan kommuner, bostadssituationen och skolsituationen med mera.

Jag har varit och är mycket tydlig med att är man väl Katrineholmare då behandlar vi alla människor på ett bra sätt oavsett var man kommer ifrån. Vi står upp för människors lika värde.

Det är därför med glädje jag här ska berätta varför vi i Katrineholm fortsätter att stödja den Islamiska kulturföreningen. Och inte som Folkpartiet föreslår stoppa bidraget till deras kulturlokal (moské).

Vi infödda svenskar har vuxit upp i ett tryggt land där demokrati och utbildning är en självklarhet. Det är så självklart att vi inte ens tänker på att det skulle kunna vara annorlunda. Vill vi ta reda på något vet vi hur vi ska gå till väga för att skaffa oss den informationen. Vi kan svenska språket, vi kan läsa, vi kan fråga. Vi litar på vår egen förmåga. Vi har tillgång till kultur och kulturlokaler som vi och generationer före oss byggt upp under många decennier. Vi är dessutom ett sekulariserat folk. Vi bestämmer själva om vi ska gå till kyrkan eller inte. Det är frivilligt och ingen har synpunkter på om vi går eller inte. Våra kyrkor finns spridda över hela landet. Fram till alldeles nyligen betalade alla medborgare kyrkoskatt som bekostade präster och kyrkolokaler. Numera är det frivilligt. Att besöka kyrkan och dess verksamheter är dock gratis för alla, vare sig man betalar kyrkoskatt eller inte.

Av våra nya svenskar är många muslimer, en uppskattning är 10% av kommunens totala befolkning. Vi har muslimska Katrineholmare som kommer från Somalia, Irak, Syrien med mera. De flesta flyr från situationen i hemlandet. Få väljer att lämna det frivilligt utan gör det i hopp om att skapa ett tryggare liv åtminstone för sina barn. De hamnar i ett land där de inte kan språket. De kan inte kulturen, vet inte hur det fungerar i samhället och vet dessutom inte hur man tar reda på det. Många är analfabeter efter ett raserat skolsystem i hemlandet.

Enligt min mening har vi haft en undermålig invandringspolitik i Sverige. Vi vågar inte heller diskutera invandringsfrågan med risk för att kallas rasister. Vi har enligt statligt beslut öppnat våra gränser för människor på flykt. Men efter det, är det som om vi inte haft en plan för hur integrationen ska gå till. Det tycks mig som om mycket skett för att lösa akuta problem och att långsiktigheten saknats från statens sida. Detta gör att vi på det kommunala planet har fått ta ett stort och tungt ansvar.

Det vi här i Katrineholm kan göra är att medverka till att skaffa en tryggare plattform för etableringen i det nya landet. Ett sätt är att tillhandahålla en kulturlokal. Liksom vi i Sverige för 150 år sedan hade en stor tillit till det prästen sa har många muslimer i dag stor tillit till sin imam. Han är central i det muslimska livet och hjälper till och lotsar ut de nya invånarna i svenska samhället. Han är länken mellan den nya kulturen och den gamla.

I kulturlokalen förrättar imamen fredagsbön. Han och andra hjälper också till med myndighetskontakter genom att fylla i blanketterna hos Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Skatteverket och att ringa vårdcentraler. I lokalen bedrivs också studiecirklar för barnfamiljer med samhällsinformation och barnuppfostran. På eftermiddagen finns läxhjälp åt skolbarn i lokalen. Imamen är certifierad för att viga och skilja par och hjälper också till vid begravningar. Han arbetar också för att öka förståelsen och integrationen i samhället genom cirklar och studiebesök i kulturlokalen.

Så sammanfattningsvis:
För att minska polariseringen i samhället, för att minska vilsenheten för våra nya medborgare, för att möjliggöra integration, för att alla invånare ska kunna känna sig hemma i Katrineholm så stödjer den politiska majoriteten, Socialdemokrater och Moderater, de muslimska Katrineholmarna genom att bidra till hyran för deras kulturlokal.

Mitt kulturuppvaknande

Livet är inte bara att ha tak över huvudet och mat på bordet, livet måste också fyllas med innehåll. Kultur är ett ord som vi gärna använder oss av för att beskriva … ja vadå? Det betyder olika saker både definitionsmässigt men också för var och en av oss. Vad är egentligen viktigt i livet? Gemensamt för kultur är att den på olika sätt just ger livet ett meningsfullt innehåll. Kultur har med alla, unga som gamla, att göra. Kultur ökar vår förmåga till inlevelse och är en kanal för våra inneboende kreativa krafter.

Installation i Stadsparken, Katrineholm

Foto: Katrineholms kommun

Kulturens uttryck i sig är individuella och har en oändlig bredd. Någon brinner för teater och ser de stora teaterscenernas föreställningar, spelar själv i en amatörteaterförening eller hjälper till genom att sälja biljetter. En annan är i Värmbol under Katrineholmsveckan där lusten till konst uttrycks på målade motorcykeltankar, tavlor med MC-motiv och genom skickliga tatuerare.

Mitt eget intresse för kultur har ökat allt mer. Det fanns inte på kartan för mig för ett antal år sedan.
I min politiska roll har jag haft förmånen att besöka evenemang som jag kanske inte skulle valt själv. Detta har gjort att jag fått en större bredd och också lärt mig uppskatta till exempel klassisk musik.
Det var en rolig upplevelse att få vara med i pjäsen Panik på Gröna Kulle, även om jag bara i 30 sekunder spelade mig själv.
Det är givande att vara en del av ett gäng som arbetar i gemenskap mot ett mål. Gänget som skapar Katrineholmsrevyn har jag haft förmånen att träffa ett antal gånger. Vilken gemenskap, vilken kreativitet!

Under mitt liv har sporten spelat en viktig roll. Det finns ju ett begrepp som heter idrottskultur. För några år sedan var en fråga på tapeten. Är bandy kultur? Viss finns det likheter; ett gäng/lag som repeterar/tränar tillsammans för ett mål en föreställning/match. Åskådare, gemenskap, glädje och besvikelse. Jag har nog svårt att se bandy som kultur efter alla mina år på isen som spelare och tränare.

Rondellsmyckningen Blåklockan. Foto Katrineholms kommun

Foto: Katrineholms kommun

Jag är oändligt stolt över det kulturliv vi har i Katrineholm som är ett samspel mellan föreningar, enskilda och kommunens engagemang.
Nu ser jag fram emot vårens och sommarens kulturaktiviteter och evenemang som innehåller något för nästan alla.

Jag vill också ge en eloge till Katrineholms Kuriren för den gedigna bevakningen av kultur och nöje. Det bidrar också till kulturlivets fortsatta utveckling.

Kulturen är inte bara bra för det egna välbefinnandet och en kommuns självkänsla, den är också en drivkraft för tillväxt. (FP), (C) och (KD) har i sitt budgetdirektiv för 2014 föreslagit en stor minskning av kulturbudgeten (2 miljoner). Jag kan här och nu lova att den politiska majoritet som vi har i Katrineholm i dag aldrig kommer att minska kulturbudgeten.

Jag återkommer med fler inlägg om kulturen och min syn på dess betydelse för samhället och enskilda.