Våra kommuner får betala återföreningen

Postat av

Våra kommuner har tagit ett större ansvar för att välkomna flyktingar än de flesta andra i Sverige. Vi vädjar nu om ekonomisk hjälp och en rättvis och fungerande nationell flykting- och integrationspolitik, skriver tio kommunalråd, en av dem är jag. Följande artikel publicerades i Svenska Dagbladet (Brännpunkt) den 31 maj.

De tio kommuner vi företräder har under många år välkomnat människor i världen som behöver finna en tillflykt från krig, förtryck eller våld. Vi har tagit ett större ansvar än de flesta andra kommuner i Sverige. Vi är stolta över att vi har kunnat erbjuda dem ett nytt liv i ett land där fred och demokrati råder.

Våra nyanlända är ett viktigt tillskott för Sverige både kulturellt och ekonomiskt. Låt oss dock vara ärliga och medge att mottagandet kan vara en ekonomisk belastning till en början. Detta är kostnader som vi i Sverige av solidaritetsskäl bör ta. På sikt är detta tillskott av människor rent oumbärligt för att Sverige ska klara sitt framtida behov av arbetskraft för att säkerställa tillväxt och utveckling.

Det är vårt tidigare stora ansvarstagande när det gäller flyktingmottagandet som gör att vi nu också får väldigt många nya anhöriga som kommer i samband med återföreningen. Förbättrade möjligheter att med hjälp av DNA fastställa släktskap inom en familj medför att anhöriginvandringen kommer att öka markant. Den övervägande politiska uppfattningen i våra kommuner är att vi är positiva till en återförening av splittrade familjer i vårt land. Det är nödvändig för en fungerande integrationspolitik.

De ekonomiska konsekvenserna för våra kommuner börjar redan nu nå bristningsgränsen och vi ser tydligt följdverkningarna av detta med överbefolkade stadsdelar, ökad social problematik, ett skolsystem med växtvärk och en växande arbetslöshet.

De medel staten ställer till förfogande för återföreningen räcker inte alls för de utökade kostnaderna som kommunerna får. De ekonomiska konsekvenserna för våra kommuner under 2013 blir mycket svårt att hantera. Det kommer att bli utökade kostnader för varje kommun för att kommunerna ska kunna klara sina åtaganden då det gäller t ex förskola och skola.

Våra kommuner har vid tidigare tillfällen gjort ihärdiga försök att förmå regeringen att uppmärksamma att vi behöver mycket större ekonomisk hjälp, men hittills har vi inte nått någon framgång.

En snabb etablering på arbetsmarknaden är en av de viktigaste faktorerna för en lyckad integration. Speciellt svårt är det för flyktingar som kommer från länder där utbildningsnivån är väldigt låg. Många flyktingar som kommer i samband med återföreningen till våra kommuner har väldigt låg utbildningsnivå på grund av att landet inte haft ett fungerande utbildningssystem på lång tid.

Ett annat område där flera av våra kommuner brottas med problem är boendesituationen. Trångboddheten är extremt hög i vissa områden i våra kommuner. Det är inte ovanligt att upp till tio personer bor i en 2:a eller 3:a tillsammans. Detta missgynnar integrationen på många plan. Dels uppstår en svår geografisk segregering som tar lång tid att komma tillrätta med. Dels får barnen i dessa områden svårt att klara sin skolgång då de till exempel inte har möjlighet att läsa sina läxor i lugn och ro. Dessutom tillkommer alla övriga sociala problem som vanligtvis förekommer i överbefolkade stadsdelar.

För att en lyckad integration ska kunna ske i det svenska samhället är det framför allt tre politikerområden som måste fungera för att vi fullt ut ska kunna genomföra en värdig integration i våra kommuner. Dessa områden är utbildnings-, arbetsmarknads och bostadspolitik. Vi behöver ökade ekonomiska resurser för att klara vårt kommunala uppdrag och samtidigt behövs tydligare nationella strategier.

Vi behöver:

  • en fungerande skol- och utbildningsapparat för både barnen och för de vuxna nyanlända.
  • en fungerande matchning mot arbetsmarknaden så att fler nyanlända kan komma i arbete snabbare. Vi kräver en nationell arbetsmarknadspolitik med tydligare strategier för hur kompetensen ska kunna matchas mot näringslivets behov.
  • en bostadspolitik som underlättar byggandet och som motverkar överbefolkade bostadsområden med stora sociala problem.

I våra kommuner är belastningen på alla dessa områden stor. Dessutom finns risker för att vi inte kan ge alla våra kommunmedborgare den service som de har rätt till.

Våra kommuners ekonomiska båge är spänd till det yttersta. Låt oss slippa höra strängen brista. Det är bara regeringen som kan göra något åt situationen. Detta är en vädjan om ekonomisk hjälp och en rättvis och fungerande nationell flykting- och integrationspolitik. Det kan inte vara rimligt att ett fåtal kommuner ska behöva ta notan för det som är hela Sveriges ansvar.  Därför tycker vi att det är väldigt bra att Sveriges Kommuner och Landsting nu föreslagit en rad konkreta åtgärder för att kommunerna ska klara sina åtaganden inom asyl- och flyktingområdet.

Vi behöver resurserna nu under 2013. Vi kan inte vänta.

MATS JOHNSSON (M)
kommunstyrelsens ordförande, Alvesta kommun

JAN BOHMAN (S)
kommunstyrelsens ordförande, Borlänge kommun

ULF ERIKSSON (C)
kommunstyrelsens ordförande, Falköpings kommun

ANDERS BERGLÖV (S)
kommunstyrelsens ordförande, Flens kommun

GÖRAN DAHLSTRÖM (S)
kommunstyrelsens ordförande, Katrineholms kommun

ELISABETH SALOMONSSON (S)
kommunstyrelsens ordförande, Köpings kommun

ANDERS CEDER (S)
kommunstyrelsens ordförande, Lindesbergs kommun

MARIA STRÖMKVIST (S)
kommunstyrelsens ordförande, Ludvika kommun

BO ZANDER (S)
kommunstyrelsens ordförande, Nässjö kommun

PAUL ÅKERLUND (S)
kommunstyrelsens ordförande, Trollhättans stad

 

Kan det hända i Katrineholm?

Postat av

Med anledning av upploppen i Husby

Den här typen av kriminalitet som sätter sina medmänniskors liv och trygghet i fara måste sluta. Det är oacceptabelt och meningslöst att slå sönder bostadsområden, sätta igång bränder och kasta sten på polis och brandkår.

Det är viktigt att polisen närvarar både när det är lugnt och när det är oroligt, och de som ägnar sig åt den här typen av verksamhet ska tas om hand. Situationen måste samtidigt lugnas ner. Det är den primära verksamheten. Men det gäller att gå rätt tillväga så att situationen inte blir mera explosiv än den är.

Vi måste inrikta oss på insatser mot de personer som är drivande för att upploppen startar . Det kan handla om långsikt arbete, men även om kortare insatser. Ett exempel är att förbättra möjligheterna att göra LVU-omhändertaganden av ungdomar som är på väg in i kriminalitet. Tar man hand om ledarna försvinner ofta även svansen av anhängare.

Men grunden för det framtida arbetet måste ligga i att bekämpa de underliggande orsakerna, sämre resultat i skolan och bristen på arbete. Ansvaret för att diskussionen efter nattliga kravaller handlar om att hitta konkreta lösningar på verkliga problem vilar tungt på oss som arbetar politiskt – både nationellt och lokalt.

I Husby bor fler än 12 000 människor och för deras skull måste diskussionen nu handla om hur vi får ner ungdomsarbetslösheten, hjälper alla att klara skolan och ser till att det finns tillräckligt med bostäder och en trygg miljö.

Det finns flera områden i våra städer där de sociala klyftorna har ökat och där arbetslöshet och utanförskap allt mer blir det normala för en stor ungdomsgeneration. Med växande sociala klyftor växer också risken för att olika typer av oroligheter startar. Vi vet att sådana förhållanden även kan leda till ökad kriminalitet.

En undersökning som ungdomsstyrelsen gjorde för några år sedan visade att 38 procent av alla 20-25 åringar i Husby varken arbetar eller studerar. Några tunnelbanestationer bort är andelen 14 procent.

I skolorna kring Järvafältet där Husby ligger, lyckas bara drygt hälften nå grundskolans mål. Andelen i Stockholms innerstad är 90 procent.

Detta kan hända i Katrineholm, vi är en av de mest utsatta kommunerna i Sverige.

Allt vi nu gör i Katrineholm görs för att bli en tryggare kommun för alla. Upploppen i Husby förskräcker.

Fantasier i KK-ledare

Postat av

Mitt svar till ledaren i Katrineholms Kuriren om Katrineholms Logistikcentrum i Almedalen.

Kommunchefen Mattias Jansson fick av mig tidigt uppdraget att förbereda för ett deltagande från Katrineholms kommun under Almedalsveckan (man måste vara tidigt ute för att få plats).

Ett av mina uppslag var att kommunicera kring vårt logistikcentrum. Både med egen verksamhet samt deltagande i seminarium med logistikanknytning. Projektchefen Anders Thörnström fick i uppdrag av mig att undersöka om detta var en bra och genomförbar idé. Det här gjorde Anders Thörnström tillsammans med de övriga i projektet.

Anders Thörnström återkom till mig och meddelade att man i projektgruppen inte tyckte idén var genomförbar. Ett av argumenten var att vi inte når de målgrupperna som är bärande och intressanta för logistikcentrum samt att det finns andra kontakter och insatser som vi idag prioriterar högre.

Beslutet som jag fattade, i samråd med de övriga i gruppen, var att vi ställer in vår medverkan vid Almedalsveckan. Vi bedömde också att något annat deltagande från kommunen inte heller var aktuellt.

KK:s nyhetsartikel var korrekt medan ledarens fantasier om att hårt och seriöst arbetande medarbetare fått bakläxa är just fantasier.

Jag vill understryka att Anders Thörnström och övriga i projektet ska ha all heder för sitt arbete. Att jag blir kallad för ”starke man” får jag stå ut med.

Katrineholms Logistikcentrum är ett av Katrineholms viktigaste framtidsprojekt och förtjänar att av KK behandlas så.

 

 

Lärarlönerna igen

Postat av
Studerande elever

Fotograf Johan Nygren

För andra året i rad gör vi en satsning på lärarnas löner.

Jag känner mig glad och upprymd över vad vi i den politiska majoriteten i dag har presenterat. Vi gör en satsning på 1.5 miljoner kronor över avtal på lärarlönerna. Pengarna ska fördelas efter pedagogisk skicklighet.

Vi behöver inte skämmas över vår lönenivå. Vi ligger redan 1.500 kronor per månad över riksgenomsnittet för en lärarlön.

Förra årets satsning gav oss en 28:e plats bland landets 290 kommuner över de som satsade mest.

Jag vet att lärarnas motivation och skicklighet är mycket avgörande för elevernas möjligheter att nå målen.

Vi har i Katrineholm en ganska låg utbildningsbakgrund på elevernas föräldrar, vilket ställer höga krav på lärarna.

Vår förhoppning är givetvis att den här lönesatsningen landar i bättre måluppfyllelse för våra elever och att vi dessutom kan locka till oss nya lärare och behålla de vi har.

Vi vill dessutom inspirera ungdomar att söka till lärarutbildningen.

Förutom detta inviger vi snart de nya förskoleavdelningarna på Västangården. Ytterligare någon mer satsning på skolan kommer inom kort.

Avslutningsvis, förutom lärarna prioriterar vi i Katrineholm i år sjuksköterskor och socialsekreterare som också får mer än vad avtalet ger.

Undermålig flyktingpolitik

Postat av

När antalet ensamkommande barn/ungdomar nästan har 10 dubblats sedan 2005 är det dags att regeringen tar ett steg tillbaka och funderar på vad som måste göras.

Att tillsammans med Miljöpartiet köra över kommunerna och med tvång kräva att kommunerna tar emot ensamkommande barn är inte rätt väg att gå.

Istället borde regeringen fundera över hur hanteringen av dessa barn borde fungera för att det ska vara värdigt och rättsäkert. Dessutom ställa sig frågan hur många klarar Sverige? För det är väl ett nationellt åtagande och inte ett kommunalt?

Är det verkligen rimligt att lekmän ska vara dessa barns legala företrädare under asylprocessen och ofta även en lång tid efter det att barnen fått uppehållstillstånd. De gode män som företräder barnen gör ett mycket bra jobb men de är lekmän och saknar stöd av en organisation som backar upp dem. Många gånger ska de hantera ganska komplicerade processer som ex avvisningsbeslut och det med barn som kommer från världens mest oroliga hörn med en helt annan kulturell bakgrund.
Många andra europeiska länder använder sig av socialtjänsten eller professionella ställföreträdare för samma typ av ärenden.

Boendeformerna för dessa barn är något annat som borde analyseras. När det handlar om organiserat mottagande är det fråga om boendeformer likande behandlingshem alltså inte familjehem som är det vanliga för svenska barn som inte kan bo hos sina föräldrar. I de fall där man är så kallat EBO-barn (bosätter sig själv hos en familj) är det vanligtvis hos landsmän som inte sällan är trångbodda och har begränsad etablering i det svenska samhället.

Placeringen av dessa barn måste ske med omsorg. Att de ska starta sitt vuxenliv på orter där arbetslösheten är hög och det redan bor mycket stora grupper invandrare är varken klokt eller ansvarsfullt. Jag är övertygad att vi som bor i Katrineholm vet bättre vilka förutsättningar det finns här än regeringsföreträdare baserade i Stockholm. Om vi bedömer att det inte finns möjlighet för oss att skriva avtal om mottagande av fler barn än de som redan finns här som EBO-barn ,vilket är ungefär det antal barn vi ska ta emot om vi delade jämt på ansvaret i Sverige, bygger det på en bedömning att vi inte tror oss kunna ge dessa barn en tillräckligt bra start. Det är smickrande att regeringen tycker att allt fler borde få möjligheten att växa upp i Katrineholm men vi kan gärna medge att det även finns andra kommuner som det är bra att växa upp i.

Regeringen borde också ägna mer tid åt att få Europas länder att solidariskt ta ansvar för dessa barn. Sverige har de senaste åren tagit emot ca 2500 barn varje år. Det land som tar emot näst mest barn är Storbritannien som tar emot ca 1700. Nu räknar man med att Sverige ska ta emot 4000 barn.

De ensamkommande barnen är att likna med barn som blir helt föräldralösa. Om vi hade 4000 svenska barn som varje år blev helt föräldralösa skulle vi ha en helt annan debatt om detta och sannolikt ett särskilt statligt verk som tog hand om dessa barn, hitta familjer åt dem att bo hos och professionella företrädare som företräder dem gentemot olika organisationer.
Nu nöjer regeringen sig med att hitta en allians med Miljöpartiet för att tvinga kommunerna att ta på sig ökat åtagande. Det är pinsamt för regeringen och Miljöpartiet.

Mitt kulturuppvaknande

Postat av

Livet är inte bara att ha tak över huvudet och mat på bordet, livet måste också fyllas med innehåll. Kultur är ett ord som vi gärna använder oss av för att beskriva … ja vadå? Det betyder olika saker både definitionsmässigt men också för var och en av oss. Vad är egentligen viktigt i livet? Gemensamt för kultur är att den på olika sätt just ger livet ett meningsfullt innehåll. Kultur har med alla, unga som gamla, att göra. Kultur ökar vår förmåga till inlevelse och är en kanal för våra inneboende kreativa krafter.

Installation i Stadsparken, Katrineholm

Foto: Katrineholms kommun

Kulturens uttryck i sig är individuella och har en oändlig bredd. Någon brinner för teater och ser de stora teaterscenernas föreställningar, spelar själv i en amatörteaterförening eller hjälper till genom att sälja biljetter. En annan är i Värmbol under Katrineholmsveckan där lusten till konst uttrycks på målade motorcykeltankar, tavlor med MC-motiv och genom skickliga tatuerare.

Mitt eget intresse för kultur har ökat allt mer. Det fanns inte på kartan för mig för ett antal år sedan.
I min politiska roll har jag haft förmånen att besöka evenemang som jag kanske inte skulle valt själv. Detta har gjort att jag fått en större bredd och också lärt mig uppskatta till exempel klassisk musik.
Det var en rolig upplevelse att få vara med i pjäsen Panik på Gröna Kulle, även om jag bara i 30 sekunder spelade mig själv.
Det är givande att vara en del av ett gäng som arbetar i gemenskap mot ett mål. Gänget som skapar Katrineholmsrevyn har jag haft förmånen att träffa ett antal gånger. Vilken gemenskap, vilken kreativitet!

Under mitt liv har sporten spelat en viktig roll. Det finns ju ett begrepp som heter idrottskultur. För några år sedan var en fråga på tapeten. Är bandy kultur? Viss finns det likheter; ett gäng/lag som repeterar/tränar tillsammans för ett mål en föreställning/match. Åskådare, gemenskap, glädje och besvikelse. Jag har nog svårt att se bandy som kultur efter alla mina år på isen som spelare och tränare.

Rondellsmyckningen Blåklockan. Foto Katrineholms kommun

Foto: Katrineholms kommun

Jag är oändligt stolt över det kulturliv vi har i Katrineholm som är ett samspel mellan föreningar, enskilda och kommunens engagemang.
Nu ser jag fram emot vårens och sommarens kulturaktiviteter och evenemang som innehåller något för nästan alla.

Jag vill också ge en eloge till Katrineholms Kuriren för den gedigna bevakningen av kultur och nöje. Det bidrar också till kulturlivets fortsatta utveckling.

Kulturen är inte bara bra för det egna välbefinnandet och en kommuns självkänsla, den är också en drivkraft för tillväxt. (FP), (C) och (KD) har i sitt budgetdirektiv för 2014 föreslagit en stor minskning av kulturbudgeten (2 miljoner). Jag kan här och nu lova att den politiska majoritet som vi har i Katrineholm i dag aldrig kommer att minska kulturbudgeten.

Jag återkommer med fler inlägg om kulturen och min syn på dess betydelse för samhället och enskilda.

1:a maj

Postat av

Foto: Truedsson

Så är det åter dags att gå ut i 1:a maj tåget.

Det känns viktigt och det känns riktigt. En del säger ”Är det inte mossigt att demonstrera med musikkåren och sjunga Arbetets söner och Internationalen?”

Nej, att uppmärksamma och manifestera Solidaritet och människors lika värde kan aldrig bli omodernt. Snarare kräver tiderna vi nu lever i att vi påminner oss om att inte ta allt för givet. Går samhällsutvecklingen verkligen åt rätt håll?

Den här dagen sluter vi upp under fanorna. Media brukar älska att skriva att det var glest i leden. Det kan vara lite olika många som sluter upp beroende på väder och annat, men det kan aldrig bli glest i leden.

För sida vid sida med oss som går här nu, går alla de som har gått här förr.

Alla gamla kämpar som arbetade hårt för att få till stånd välfärd, rättvisa och folkhem. Det är vår skyldighet mot dem att kraftfullt stå upp för arbetarrörelsens värderingar. Och att inte ta vår demokrati för given, den måste vinnas varje dag.

En sån här dag tänker jag på Margit, en stark sossekvinna. Hon tog oss män i örat när det behövdes och talade på möten om vad hon tyckte och tänkte om vad som för dagen var på gång. Hon var heller inte sen att ge en klapp på kinden och ge beröm. Hon bar varje 1:a maj stolt och stark Kvinnoförbundets röda fana.

Sista gången jag talade med Margit var en 1:a maj morgon vid Maj i by vid Norrgläntans demensboende. Margit hade just flyttat dit. Jag gick fram till henne, hon grät och sa, hälsa kamraterna att jag inte kommer till torget i dag. Sedan försvann Margit in i demensens fruktansvärda mörker.

Tack vare Margit och alla andra kämpar kan leden aldrig glesna.

Därför går jag här igen genom Katrineholm och i år tillsammans med bland annat kulturpersonligheten och skådespelaren Per Ragnar som är årets 1:a maj talare.

Kloka beslut för framtiden kräver kunskap, känsla och respekt för vår historia.

Jag är stolt, jag är glad och jag är rörd över att vara en i leden.

Kunskap, mod och uthållighet

Postat av

CC by Mikael Wiman

Lövåsenområdet i Katrineholm är exempel på samhällsplanering och marknadsexpansion i långsiktig samverkan.

Redan i början av 1960-talet fattade kommunen beslutet att planera ett nytt område – Lövåsen – för småindustri. Ett av de första företagen i området var Lundborgs Omnibusstrafik AB. Deras nyuppförda byggnad innehöll kontor, verkstad och garage. Området blev attraktivt och etableringarna blev fler och fler: Volvo–handlaren, en så kallad byggshop, OK–mack, möbel- och färghandel. Successivt sökte sig alltfler företag till Lövåsenområdet.

I samband med planeringen för en ny Östra förbifart förvärvade kommunen i slutet av 1990-talet Hedens gård och ytterligare mark öster om industri- och handelsområdet.

Idag omfattar Lövåsens industri- och handelsområde 630 000 kvm mark. Inom området finns ca 80 företag med omkring 1100 anställda, vilka uppskattningsvis genererar ytterligare ett hundratal jobb för andra företag i kommunen. Kommunens investeringar uppgår till ca 110 miljoner kronor. Företagen har under åren investerat inte mindre än runt 970 miljoner kronor i dagens penningvärde. Expansionen av handelsföretag under de senaste åren har utvecklat Lövåsen till ett delregionalt centrum. Att Biltema under 2013 väljer att etablera ett varuhus på Lövåsen i anslutning till den nya Östra förbifarten är ett kvitto på Lövåsenområdets starka ställning i ett regionalt sammanhang.

Kommunfullmäktige beslutade den 17 mars 2008 att påbörja utvecklingen av ett Logistikcentrum. Den historiskt och även idag viktiga järnvägsknuten Katrineholm har stor potential att delta i utvecklingen av de nya, moderna och miljöriktiga godstransporterna.

Gatan Österleden, som kommunen har byggt under västra stambanan, kopplar funktionellt samman Lövåsenområdet med Katrineholms Logistikcentrum. Det framgångsrika industri- och handelsområdet är nu en del i utvecklingen av en modern knutpunkt för internationella godstransporter. Avtalen med Samskip VanDieren Multimodal och Göteborgs hamn är marknadens kvitto på det riktiga i kommunens samhällsplanerande ambitioner.

Det är med stor tillfredsställelse och framtidstro vi alla katrineholmare kan inleda år 2013 med att se en ny internationellt näringslivsinriktad stadsdel växa fram ur det ursprungliga området Lövåsen. Katrineholm står väl rustat för att samverka med marknadskrafterna när konjunkturen vänder uppåt.

Tillväxt kräver kunskap, mod och uthållighet.

Det här inlägget har jag gjort tillsammans med kommunstyrelsens vice ordförande, Lars Härnström.

Stockholm mot kollaps-Katrineholm kan stödja!

Postat av
CC by Focx Photography

CC by Focx Photography

Följande inlägg visar varför vi i Katrineholm nu måste investera i etableringsmark för nya företag och jobb samt bostadsbyggande. Då kan Stockholms tillväxt fortsätta och Katrineholms välfärd tryggas.
Innehållet är hämtat ur en ledarkrönika av Eva Franchell, Aftonbladet, något förkortat.

Storstadskrisen:

Stockholm växer mest i Europa.

Varje dag rullar två fullsatta SL-bussar in i huvudstaden. Snart bor en miljon människor i Stockholms stad. Över två miljoner i Stockholms län. Över fyra miljoner i Mälardalen.

Sverige håller på att få en riktig storstad, ett dynamiskt centrum som kan driva tillväxten i resten av landet.

  • BB-avdelningar har inte plats för alla blivande mammor. Kvinnor skickas till förlossningsavdelningar i andra städer. Barnmorskorna protesterar mot en vård som inte längre är säker.
  • Förskolorna är i kris. Dagisköerna har blivit kortare därför att många kommuner i stället valt att trycka in fler barn i varje förskolegrupp. Bristen på förskollärare i Stockholm är så akut att regeringen tvingats gripa in.
  • Skolorna bidrar till ökade klassklyftor. I fina friskolor får elever höga betyg, medan andra inte klarar grundskolan. Förra året saknade fjorton procent av niondeklassarna i Stockholms stad gymnasiebehörighet.
  • Barnen i Österåker kommer inte till skolan därför att busstrafiken i hela norra Storstockholm havererat. För att eleverna över huvud taget ska komma till skolan tvingas nu kommunen hyra in egna bussar.
  • Tunnelbanan håller på att sprängas. Trafikanterna kommer för sent till jobbet därför att de inte längre får plats i de överfulla tågen. På tio år har antalet resande som passerar Slussen varje dygn ökat med 10.000.
  • Bostadsbyggandet står i princip still. Den som vill ha en hyreslägenhet i Stockholms innerstad får köa i femton år. Studenter väljer att läsa på andra orter och företagen klagar högljutt när deras nyanställda inte får bostad.
  • Sjukhusen har beläggningar på över hundra procent. Sängarna räcker inte till, patienter vårdas i korridorer eller skickas runt mellan avdelningarna.
  • Äldervården i Stockholm har en skandalös historia. Hemtjänsten ligger på 275:e plats i Socialstyrelsens rangordning så de som just nu flyttar till Stockholm gör bäst i att genast planera sin ålderdom någon annanstans.

Ovanstående är ett bevis för att inte bara Katrineholm är beroende av Stockholm för att få tillväxt. Stockholm är väldigt beroende av sitt omland, däribland Katrineholm, för att kunna att fortsätta vara Sveriges tillväxtmotor.

Vår och 13 kilo lättare

Postat av

Jag funderade en hel del om jag skulle skriva det här inlägget. Tänkte ett tag att det är kanske för personligt. Jag bestämde mig sedan för att skriva, det är ändå bra om det kan tjäna som exempel för några som kanske vill ta tag i sin situation.

Förra våren vägde jag för mycket. Inte så att jag behövde äta medicin för högt blodtryck eller höga kolesterolvärden, men ändå.

Att inte värdena låg fel berodde nog på att jag trots allt motionerat rätt mycket genom åren.

Eftersom det är lättare att gå ner i vikt än att bli längre så var valet inte så svårt.

Hur gjorde jag för att klara mitt mål att minska minst 12 kilo på ett år och få ett midjemått under 100 cm?

Jag bestämde mig för att ta bort potatis, ris och pasta. Inte något kaffebröd (bara 2 skorpor till kaffet ibland). Inte något godis eller chips.
Alkoholen, måttliga mängder vin till helgerna.

Motionera ungefär som förut, powerwalk cirka 3 mil/vecka. Plus 1 mil om dagen när jag har längre ledigheter.

Frukost: En kopp kaffe och 2 nyttiga, hembakta smörgåsar.

Lunch: En sallad eller annan mat med potatisen utbytt mot grönsaker eller keso.

Kvällsmat: Lättfil med nyttiga rågkuddar.

Frukter: 2 om dagen.

Före

Vad var svårast? Jag kan undvara det mesta men ostkrokar har jag alltid tyckt om så det har jag belönat mig med ibland, men då de små barnpåsarna.

Svensk färsk potatis med smör blev det inte förra året. Att äta grillat utan bearnaisesås eller vitlökssmör, gick bra. I stället blev tillbehören lätt creme fraiche med någon smak.

 

 

 

Efter

När kläder, byxor, kostymer, skjortor, blev för stora har jag lämnat dem till Myrorna och köpt nytt. Jag ska inte växa i dem igen.

Utmaningar har varit jul, semester och vid utlandsresor.

Jag har klarat mitt mål men behöver nog gå ner lite till för att känna mig nöjd.

Jag hoppas att det här inlägget kan sporra några fler. För kan jag så kan du – det gäller bara att bestämma sig.

Lycka till!